- Project Runeberg -  Om köp, försträckning och borgen /
10

(1893) [MARC] Author: Johan Widén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rättsfall.

J/ösöreköps
of handling
erforderlig
egentligen
vid
utmätning.

som form för pant eller, såsom det med en i den juridiska
vetenskapen vanlig benämning ock lieter, hypotek i lös
egendom, som fortfarande får kvarblifva hos gäldenären, har
åt aftalet i allo gifvits formen af ett köp. Det får därföre ej
betraktas eller behandlas såsom pantsättning, utan som köp.
Egendomen anses verkligen vara köparens, ej säljarens. —
Det har ej sällan händt, att fordringsägaren vid konkurs
gått förlustig den egendom, hvarom lösöreköp blifvit
upp-rättadt, därföre. att han i konkursen bevakat sin fordran
och yrkat förmånsrätt ur den egendom, lösöreköpet
omfattade, ååsom ur en pant. Han hade i stället bort yrka att
utfå egendomen såsom sin tillhörighet ur konkursmassan; hade
lösöreköpet varit riktigt, kunde detta ej förvägrats honom.

Uti L:s konkurs bevakade G. 2,401 rdr 8 sk. banko samt
yrkade att, på grund af gäldenärens utfärdade köpebref å lös
egendom till nyssnämnda belopp, få samma egendom sig tillerkänd.
Hofrätten yttrade, att då G. ej hade i handom den lösegendom,
hvarom köpebref ven handlade, komme han ej att njuta yrkad
förmånsrätt för sin fordran, som för öfrigt gillades, G. dock
öppet lämnadt att, därest han ville göra anspråk på
äganderätten till lösegendomen, därom särskildt vid vederbörlig domstol
fora talan. Högsta domstolen fastställde hofrättens dom, med
tillägg af det ytterligare skäl, att det icke tillkommer
konkursdomstolen att pröfva hvad verkan köpeafhandlingarne kunde
medföra i afseende på G:s rätt att få egendomen till sig utlämnad.

Felet i G:s tillvägagående i detta fall var tydligen det,
att han bevakade fordran i konkursmassan och ville utfå
den med förmånsrätt ur den köpta egendomen, såsom om
denna blifvit lämnad såsom pant. Han borde i stället hafva
stämt konkursmassan med yrkande att utfå egendomen
såsom sin tillhörighet. Utgången torde då blifvit en annan.

Af de nyss anförda stadgandena i 1845 års förordning,
hvilkas innehåll för öfrigt bör vara lätt att förstå, synes
att där föreskrifna förfaringssätt stadgats såsom villkor
därför, att egendomen skall, medan den befinner sig kvar
hos säljaren, vara fredad från utmätning för dennes skuld.

Detta har i allmänhet af domstolarne fattats strängt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:41:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wjomkop/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free