- Project Runeberg -  Samlade Dikter /
47

(1876) Author: Josef Julius Wecksell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Allt ramlar ned och sjelfva mossan tvinar;

Så skall det evigt stånda sönderstyckadt.

Blott af sin egen hemska skönhet smyckadt.

Ruiner, menskohand ej vid er rörde,

När er man skapade och er förstörde, —

Men här har mörkrets engel stått på fjellet
Engång och sett hur soln gick upp kring stället
Och tänkt: hur många hjertan i den natten,

Som brusto törstande och ej fått vatten,

Hur många, som i dunkelt qval sig vredo,

Då inga stjernor ljus i mörkret spredo,

Hur mången engel, som sin vinge miste,

Fast Gud och hon och — Satan blott det visste,
Hur mången tärna ljuft om vännen drömde,

Som henne då i vilda lag fördömde.

Och gällt ett hånskratt öfver menskligheten,

Det godas afbild, först för evigheten,

Gaf Satan till, och eko sjöng i fjellet,

Så det i tusen stycken flög på stället, —

Likt hjertan, som för onda makter klinga
Och sen med alla strängar sönderspringa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:41:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wjsamldikt/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free