- Project Runeberg -  Samlade Dikter /
142

(1876) Author: Josef Julius Wecksell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvad är den? en tillämpad fantasi.

En ny gestalt uti det fastlagsspel,

Det brokiga, som heter lifvet eller,

Med litet längre titel, mensklighetens
Utveckling till lycksalighet. Jag suttit
Och målat mången tafla derifrån.

Det var min röl tills nu. Nu kommer der
En skurk och stör mig. Hvad är mer naturligt
Än att jag stöter honom i kulissen?

Det är en ursäkt dock som är för vanlig,

För platt. Ack, verklighetens verld är full
Af bara platthet; skall man handla der,

Så bli motiverna de gamla kända,
Slutledningarna likaså. —

På sned är verldens anlete och växer
På nytt på samma gamla sätt på sned.

Hvad som var godt för några tusen år,

Hvad som var ondt, anses så nästan än.

Väl pågår allt från tidens början dock
En sammansvärjning mot det evigt lika
Och enahanda; jemt uppträda män,

Som stämplas såsom rackare och bofvar
För det de sökt att svänga om etliiken
I stort, allt från sin urgrund. Jemte dem
Finns andra dock som lyckats, stora kungar,
Som mördat uti gross, bankirer fina
Som stulit uti stort, och filosofer,

Som ljugit i systemer. Hyggligt folk,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:41:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wjsamldikt/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free