- Project Runeberg -  Samlade Dikter /
143

(1876) Author: Josef Julius Wecksell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I sanning, fast misskände af partier.

Jag vet det finns ett ondt, jag känner ju
Att sjelf jag ämnar nu ett brott begå,

Ett afbrott uti alltets jemna gång.

Och derför darrar jag. Allt kallas ondt,

Som gör en ondt; men är min darrning öfver
Och lyckas handlingen, så blir det onda
Ett godt, och får jag samvetsqval deröfver,

Så blir det åter ondt. Så vexlar hemskt
I verlden lifvets ljuft violblå färg —

Och dock är nattvioln så ljuf en blomma.

Jag mycket älskat denna lilla blomma
Och ämnar skrifva en roman om den,

Der hela handlingen sig vände blott
Omkring en blomma och der blomman vore
Hjeltinnan uti stycket, menniskorna
Bisaker blott. En underbar intrig
Och vackra ord — och under allt en tanke,
Lösaktig, djurisk som en Messalinas.

Det vore ett problem; nå väl, låt se,

Blott denna sak är öfver, skall jag börja
Ta hand derom — men nu är giftet färdigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:41:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wjsamldikt/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free