Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jruau^ fråi| Wimt
Naturskön nejd i Grekland. Klassiska ruiner framskymta
uti lager- och myrtenlundar. Det är antingen morgon eller
afton, ty ett matt rosenskimmer flämtar öfver föremålen. Don
Juan sitter på en kullfallen kolonn och drar upp sitt ur.
Jag står vid målet, rättare: jag — sitter
Vid dettta mål, som snart mig mållös gör.
Likt lampans sista flämtning lijertat spritter,
En sällsam susning ofta ren jag hör.
På den jag längre ej fundera gitter; —
Hvad än det är, jag vet att snart jag dör.
Lätt dödens ishand kittlar mig i hälen —
Han får gå långt förrän han hittar själen.
Emellertid så lär jag kunna hinna
Att afsked ta från lifvet, som sig bör.
I alla öden måste man sig finna,
Och till de bättre dödsinviten hör.
Hvarföre då så länge sig besinna
På den? det sällskap, dit man in oss för,
Skall vara glupskt; men rrdet ej må klandra,
Som göra allt att äta ut hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
