Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hjertat slutade att kurtisera
— En sak, som läkarn sa" nödvändig var —
Begynte hufvudet filosofera
Och hängde öfver böcker ett par dar,
Gick sen bland menskor ut att detaljera
Sin vunna kunskap. Frukt allt studium har,
Så äfven mitt. Den rymmes i de orden:
Vi stå på våra fötter emot jorden.
En ondskans slöja menskligheten tarfvar
Och bortfilosoferar sina fel.
Hvar tid, som går, en lapp till trasan skarfvar
Och menar nu först är den kjorteln hel.
Men nya tider livina; trasan slarfvar,
I stycken sliten under stormens spel —
Och nya slägten klippa, kanta, lappa
På mensklighetens långa doktorskappa.
Må hvem som vill med ljuset blindbock leka,
Jag — löjligheten fruktar mer än pest.
Af kärlek blifva våra kinder bleka,
Af vishet mörkna våra ögon mest.
Hvarom skall man då mer i lifvet teka? —
Be Gud, bli from och bikta för en prest?
Det sägs i Kristo mången fröjd man hafver
Och mår bra som — likmask i kadaver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
