Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men för att tro man dertill dock behöfver
Ett något, Gud vet hvad, men icke jag!
Den tron är ljuf, dess vaggsång in oss söfver
Och sprider glans kring ren förvissna drag.
Enfalden hoppar tankens afgrund öfver;
Den gåfvan bortblef på min födseldag,
Och jag för mycket lefvat att ej finna.
Att tron på syndens mörker är — en hinna.
Lef för det ädla! är en vacker lära
I Jesuiters och fantasters mund.
Det ger en lön af — luft, som kallas ära,
Som retar blott aptiten mer hvar stund.
För menskligheten offrom oss! de svära —
Om helst det vore för en trogen hund!
Men strida, dö — det icke mig behagar
För trolöst pack med stora svalg och magar.
En slik fantast jag kunde kanske blifva,
Såg något värdt jag blott att lefva för.
För maka, hem och barn sitt blod att gifva,
Kan vara stort för den ett land tillhör;
Men skulle jag mig i Sevilla skrifva,
Jag orättvis dock deri synas tör,
Ty maka har jag — såsom ryktet tutar —
Och ungar ock i alla verldens knutar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
