Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagtsupen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom larm och stoj, och snart såg han sig upphunnen af en
tattarflock, som synbarligen lyckats narra till sig ett par rätt
goda hästar. Den lyckade affären hade tydligtvis stegrat
karlarnes öfvermod, som redan spriten höjt betänkligt, och i
förbifarten vågade en af dem, Aron Johansson, som gifvit sig
sjelf det klingande namnet Naftanahjelm, men vanligen kallades
»Röde Aron», att tillkasta Strömsten ett glåpord.
Strömsten bet ihop tänderna och gjorde våld på sig. Men
då tattarne passerade hans häst, drog röde Aron fram sin
blydagg och lyckades tillfoga det stackars djuret ett häftigt slag
öfver nosen. Denna usla grymhet upprörde förfärligt Strömsten,
hvilken var lika mild mot djuren, som han kunde vara
omild mot tattarne.
— Fördömda skurk! skrek han, — stanna på ögonblicket,
annars tager dig f—n nästa gång vi råkas!
Röde Aron reste sig upp i vagnen, vände ryggen mot
Strömsten, böjde sig framåt med tröjan upplyft och klappade
sig på länderna, ett sätt att skymfa, som särdeles bland
tattarne är flitigt användt.
Strömsten hejdade sin ännu efter slaget vacklande häst,
och snabbt som tanken var hans gamla bössa vid ögat,
riktad mot den präktiga skottafla, som tattarens spända bakdel
erbjöd. Innan denne hunnit varskos af kamraterna, hade
skottet smällt, och knappast ett hagel förfelade sitt mål.
Stönande sjönk Röde Aron ned i vagnen, och hans rop åtföljdes
af ett häftigt svärjande från två af kamraterna, som fått en
mindre del med af den hårda välfägnaden.
Stadsläkaren i Falkenberg plockade följande natt 28
grofva hagel ur Röde Arons ryggslut.
Nu stod Strömstens rykte på sin höjd! Någon
efterräkning kom ej i fråga från åklagarmaktens sida, och tattarne
voro glada att få gå ur vägen för honom. Men när Röde
Aron kom ut från lasarettet, svor han att se Strömstens
hjerteblod.
Man uppmanade alltjemt Strömsten att taga sig till vara,
men denne ryckte endast på de väldiga axlarne och gjorde
intet försök att vidtaga försigtighetsmått. Han fortfor till och
med att, som det var vanligt i dessa temligen ursprungliga
trakter, sofva för öppna dörrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
