Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En edgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad menar farbror?
— Det var den här unge Hans Strömberg i Påboda,
som svor... Det var det första målet.
— Ja så, han! sade åklagaren. Det tyckte jag just
inte var mycket med den saken. Pojken föreföll mig
verkligen oskyldig.
— Var inte för säker på det! menade häradsdomaren.
Neta i Bäck är en trovärdig tös, och fast hon inte grät och
åbäkade sig, tror jag hon var säker på sin sak ändå.
— Gällde det ett barn? frågade jag.
— Naturligtvis, svarade häradsdomaren. Han svor, och
tösen stod lugn som en filbunke och gjorde bara en knyck
på nacken, när pojken bedt Gud hjelpa sig till lif och själ.
Men jag skall säga er en sak, go’ herrar: jag fäster mig inte
för mycket vid när en flicka vid sådana här tillfällen ger sig
till att gasta och anropa häradshöfdingen att han skall låta
karlen slippa att svärja. Det är nog merendels deras
advokater som sätta sådant i dem. Om en jänta inte älskar en
karl högre än att hon drar honom inför rätta, så ligger det
inte mycket i det der pratet, att hon älskar honom för högt
för att låta honom svära bort sig. Var säker på det, att om
kärlek är med i spelet på ena eller andra hållet, så lär det
sällan bli stämning utaf!
Häradsdomaren smuttade på sitt glas och strök
tankfullt sitt gråa skägg.
— Jag kan berätta en historia, fortsatte han efter en
paus — efter vi nu äro inne på det här barnkapitlet.
Någon kärlekshistoria är det inte, men kanske den kan
intressera er ändå. Du, länsman, känner väl Martin Fredriksson
i Silfverdal?
— Ja visst, sade länsmannen, en hedersman, fast han
lär vara af tattarslägt.
— Ja, nog har han en droppe af det svarta blodet i
ådrorna, sade häradsdomaren. Hederlig är han nog, af hans
vandel att döma. Men hvarför han är hederlig, är kanske
en sak för sig.
— Farbror dömer hårdt, sade länsmannen ogillande.
-—• Åb, det tycks kanske så, återtog gubben. Men hvad
menar du sjelf? Martins far, gamle Fredrik Augustsson,
varen kältring i all sin dag, ofta dömd för våld, en gång häk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
