Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En edgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du kan kalla det hvad du vill. Gubben Fredrik
var lyckligt kommen ur huset, men skulle ge sig in på nytt
och berga en del saker — stulet silfver, sade folk. Medan
ban var inne, rasade taket. . .
— Och han omkom?
— Inte precis; en bjelke föll öfver fotterna på honom,
och när han drogs ut, voro båda benen upp till knäna
alldeles förbrända. Han kom på lasarettet och fick benen
amputerade och lefde ännu några år med träben.
— En egendomlig slump! sade jag och länsmannen.
— Naturligtvis, instämde häradsdomaren. Jag säger ej,
att det var något annat. Men den slumpen gjorde Martin till
en annan menniska. Han for öfver till Danmark och
arbetade på Jutland, så länge Fredrik lefde. När gubben var död,
kom han hem och tog gården. Man har aldrig hört annat om
honom än att han léfvat lugnt och stilla sedan dess. Men i
ett är han egen: han låter aldrig förmå sig att fara till tings.
— Jag mins, sade länsmannen, att jag skulle ha honom
till vittne i ett mål en gång. Men han reste sin kos och var
borta i flera veckor, bara för att inte bli stämd. Det var
emellertid en småsak och jag urgerade det inte. Men nu kan
jag förstå orsaken.
— Det var på det hela en ruskig historia, började jag . . .
— Men sann, klippte häradsdomaren till och räckte ut
handen för att fylla på sitt glas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
