Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten minnesbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes låg orörlig i pölen, hvars’ smutsiga vatten
färgats mörkrödt af hans blod. Som flöt ymnigt.
— Du har slagit ihjäl honom! ropade en af mängden.
— År han död, det aset? sade Abraham. — Det var
inte precis meningen.
Det såg ett ögonblick ut söm om han ämnade fly, men
han måtte ha insett det fruktlösa i hvarje sådant försök.
De‘t blef ingen lång rättegång. Mördaren var gripen på
bar gerning, och åklagaren yrkade ansvar för uppsåtligt mord.
Johannes’ kropp hade erhållit sexton knifstyng, hvaraf dock
blott ett var dödande — det hade träffat hjertat.
Abraham uppträdde icke fräckt, men ännu mindre
ångerfullt, inför rätten. Han hade ett egendomligt, fastfruset
leende på läpparne, hvilket icke lemnade honom under hela
rättegången. Märkvärdigt nog envisades han att påstå, att
det aldrig varit hans afsigt att döda halfbrodern.
— Jag ville bara ge honom en liten minnesbeta, sade
han, och det hade han fortjent.
— En vacker minnesbeta, sade domaren rysande.
Sexton knifhugg, deraf ett i hjertat! ’
— Det der hugget i hjertat skulle han aldrig haft, om
inte de andra kommit och huggit mig i armen. Tror
borgmästarn inte, att jag vet hvar man skall sätta knifven i en
karl? Hade jag velat slå ihjäl honom, skulle jag inte behöft
ge honom sexton hugg. Men det yar en minnesbeta jag ville
att han skulle ha.
Någon annan bekännelse kunde Abraham Blenberg icke
förmås afgifva. Men på den och på vittnesmålen dömdes han
till lifstids straffarbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
