- Project Runeberg -  Tattare. Några historier från Halland /
29

(1899) [MARC] Author: John Wigforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora slagsmålet vid Bro

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Då såg du väl, hur far rök fram och skar Johan
August i magen?

Pojken stirrade på honom och bleknade inför hans
hotfulla blick.

— Det var inte Johan August som sköt far, hviskade
han. Det var Ferdinand. Och sen du gått in hoppade han
ner och tog Johan Augusts bössa och lade dit sin egen i
stället. Stackars far han är visst rakt död.

Och han tog i med ett nytt tjut.

— Gör som jag säger, Nikolaus, inföll Kristian
Alexander. Tag pojken med dig och kör allt hvad tygen hålla!
Stannar han här, så väcker han käringen, och då blir den
sista villan värre än den första.

Nikolaus tvekade ett ögonblick, men så tog han lille
Jakob på armen och gick ut köksvägen. Ett par minuter
senare körde han i vild karrier upp mot skogsbygden.

Kristian Alexander väntade tills allt var tyst. Då gick
han ut och upptäckte liken af Jakob Jakobsson och Johan
August Solberg. Jakob hade träffats midt i bröstet af två
kulor, och Solberg låg tätt bredvid honom med sitt gevär vid
sidan. Hans underlif var uppristadt, och inelfvorna hade
flutit ut. Ingen af dem gaf lifstecken ifrån sig.

Kristian Alexander böjde sig ned och trefvade på
Jakobs kropp. Han fann plånboken och stoppade den på sig.
Så tryckte han mössan ned i ansigtet och begaf sig raskt
nedåt Halmstad. Det sista han hörde från sitt hem var ett
förfärligt klagorop af en qvinlig röst. Det var Jakob
Jakobssons dotter, som nedkom med ett dödfödt foster.

Kristian Alexander kom undan. Det var först långt
efter mordprocessens slut som Jakobs qvinna lyckades räkna
sig till att han måste ha bestulit hefmes man. Man fick
sedan veta att han begifvit sig till Amerika- öfver Göteborg,
men hans öden der äro obekanta. Det blef naturligtvis
konkurs efter honom, och man fann snart i hans hus fullgiltiga
bevis på att han gömt tjufgodset från stölden i Halmstad.

Vägfarande upptäckte först fram på förmiddagen det
dubbla mordet utanför Bro, ty liken lågo . så, att de voro
skymda från vägen. Troligen hade Kristian Alexander’äfven
gjort sitt bästa att dölja dem. Käringen och Folkardus sofvo
ännnu då upptäckten skedde, och uppe i kammaren låg gamle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:41:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wjtattare/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free