Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En jul i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här inne i skogen låg snön mindre djup och det gick
lättare att komma fram med vagnen. Några piskrapp satte
hästen i traf, hvarvid det minsta barnet vaknade och började
skrika. August Julianus dängde till ungen med piskskaftet,
och Adelina Elisabeth, som tänkte be för barnet, besinnade
sig hastigt.
Ändtligen lyste det till på afstånd. Tattaren höll in
sin häst.
— Tag tömmarne, sade han. — Jag går fram och hör,
om den rackaren vill ta emot oss.
Dermed hoppade han ned och aflägsnade sig i riktning
mot broderns närbelägna stuga.
Adelina Elisabeth lyfte upp sitt barn, som ännu grät
tyst. Med en instinktiv känsla af ömhet pressade hon det
till sitt bröst och kysste det häftigt. Sedan letade hon med
af kölden värkande fingrar fram en sparad sockerbit ur sin
kjortelficka och stack den i munnen på barnet.
Hon satt och stirrade framför sig. Att det var Jul nu
igen .... det var just inte så länge sedan det var Jul sist ....
Kom det så ofta på?
Hon var inte så gammal än, Adelina Elisabeth, 25 år
bara. Hon hade aldrig stulit eller varit med om några blodsdåd.
Hvarför skulle hon då behöfva fira sin Jul ute i en
snöig furuskog eller i en snuskig tattarstuga?
Inte hade hon just mycket begrepp om hvad Julen
var .... hennes religiösa vetande var beklagligt ringa.
Visserligen hade hon blifvit konfirmerad i Harplinge en gång,
då denna kommun fått ta hand om henne och hennes syskon,
medan Solbergskäringen satt inne för delaktighet i dråp. Men
deraf hade hon just intet annat minne än af klockringning,
hvita klädningar och den unge pastorsadjunktens bleka,
vänliga ansigte, som hon trodde vara likt frälsarens.
Den konfirmationen tog tattaren ur Adelina Elisabeth
för en tid. Hon hade aldrig tyckt om detta vilda, oordnade
lif, der qvinnorna just aldrig fingo annat än stryk från det
de icke kunde tala tills de voro för gamla att äta skorpan
af brödet. Hon hade nog kunnat bli menniska, hon också,
bara inte det heta blodet varit. Välvilliga menniskor togo
hand om henne och skaffade henne en tjenst på en herregård,
men då hon sextonårig fick sitt första barn med kusken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
