Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Martha på Backen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en tilltalad Hishultspojkes försök att jäfva ett vittne, under
uppgift att de varit i slagsmål, med orden: »Skulle det vara
jäf mot en Hishultsbo, så fanns väl ingen vittnesgill karl i
hela socknen».
En af de vackraste bland Hishults många småsjöar är
Backasjön, belägen inom området för ett gammalt adelsgods.
Den är helt liten, knappt en kilometer lång i någon
sträckning, men rik på små vackra, löfträdsbeklädda holmar. Vid
ena ändan af sjön ligger en liten och temligen dålig
arrendegård under godset, af ålder kallad Backen. I denna gård
lefde och blomstrade för ej så många år sedan en ungmö,
som ej utan skäl gällde för att vara den vackraste unga jänta
i socknen och i ett par grannsocknar med, om så skulle vara.
Martha var den gifna medelpunkten vid alla dansnojen och
lekstugor vida ’ omkring ‘ och för ingen fjäsade den manliga
ungdomen så som för henne. Fattig var hon visst och
gub-barne sågo ingalunda med någon glädje sina söners vilda, ofta
till slagsmål och blodiga uppträden m-artande täflan om den
vackra flickan. Sjelf tycktes hon med så mycket större glädje
upptaga den grofkorniga hyllning som alla egnade henne och
med naturbarnets oskyldiga, men verkningsfulla koketteri
förstod hon förträffligt att;- på samma gång egga och hålla på
afstånd sina beundrare.
Hon föreföll alldeles likgiltig gent emot alla. Den ende
som kunde berömma sig af att ha fått en kyss af Martha var
Sone i Broberg, sonen till bygdens rikaste odalman, som efter
hårda strider, der pratet hviskade om handgripligheter mellan
far och son, ändtligen gifvit ett tvunget samtycke åt
ynglingens frieri till den fattiga brukaredottern. Men på Martha
verkade hans hyllning icke just mycket; visserligen hade han
halft med våld fått en kyss af henne och visserligen hade
han en gång fått ett slags obestämdt löfte äfvenså, men
Sone dolde ej för sig sjelf att Martha icke alls gifvit något
bindande ifrån sig. ’Emellertid tröttnade h^,n ej att bland de
andra gossarne skryta om sin tur tills han en vacker dag
kom i krakel på en lekstuga och gaf en rival ett nyp i
pannan, som lade denne mellan lakan för en månad. Då såg
det illa ut för Sone, och hade inte Martha ödmjukat sig
inför den skadade, så hade antagligen Sone fått krypa i
kurran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
