Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tattarflicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mina minnens stängda dörr,
letar efter forna dagar
då en kort septemberstund
i min hembygds gröna hagar
jag har hängt vid hennes mun,
och jag vet min hjessa glesnad
och min arm jag känner slö,
medan hon, som fordom slamsig,
liknar än min ungdoms mö.
Du sitter på fångskjuts, Johanna,
och gevaldgern är din kavaljer,
och gevaldgern skall hästen ej stanna,
förin häktet framför sig han ser.
Men när året ut du har trälat
på Norrmalm bland allsköns patrask,
blir du lik dig igen, ty du äger
Idunas frukt i en ask.
— Hvem är författaren? frågade jag.
•— Dahlstedt, svarade stadsfiskalen. — Han skref det
här för 10 år sedan, då han besökte mig samtidigt som
Johanna Adolfina fick sin första dom för lösdrifveri. Det var
kort innan han sadlade om från sina juridiska studier och
slog sig på teologien.
Frillen i Breared är en af Hallands vackraste insjöar.
Lång, men ganska smal, på sina ställen knappast bredare än
en bäck, ligger den inramad af vacker ungskog af björk och
fur i en trakt, som är långt aflägsen från allt slags
civilisation. Gäddorna slå nästan orörda i dess lugna vatten och
änderna häcka på strändernas brinkar i lycklig okunnighet
om jakttider och hageiskott. Och i dungarne rundt omkring
spela orrar och dansa rådjur i mängd.
Denna idyll fanns åtminstone qvar för ett par tiotal år
sedan. Nu är det väl annorlunda, ty jernvägen har krupit
fram öfver Breareds hedar, industrien har börjat exploatera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
