Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tattarflicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fylleåns små pittoreska vattenfall, och fabrikernas
disponenter eller kontorsherrar samt stadens Nimrodar ha börjat för
en spottstyfver arrendera jagten på de ändlösa utmark erna.
Det var en höst för många år tillbaka, då unge
Dahl-stedt låg uppe vid Frillen för att pumpa luft i lungorna.
Han hade aflagt mogenhetsexamen vid pingsttiden i Göteborgs
läroverk, och väl hemkommen, hade han råkat i ’en
bröstsjukdom, som höll honom bunden vid bädden hela
sommaren. Men det blef en vacker höst och den halländska
skogsbygden hade redan då godt rykte för sin helsosamma luft.
Derför hade den unge mannen beslutit att deruppe invänta
den kallare årstiden.
Albert Dahlstedt var vid denna tid nitton år gammal,
ett bortskämdt barn af förmögna föräldrar, men på samma
gång en både förnuftig och hjertegod pojke. Han hade sitt
lif utstakadt rakt framför sig och behöfde hvarken göra sig
brådtom eller anfäktas af några bekymmer. Han skulle ta.
examen en gång i verlden och sedan tack vare pappas
pengar och relationer intaga den pinne på samliällsstegen, som
vore en passande utgångspunkt för en anständig karriär.
Han grubblade inte mycket på framtiden; han kände
sin helsa stärkas och metade mört på Frillens strand.
Fiskar-ne voro alldeles ofantligt dumma och nappade som simpor.
För resten drack han mjölk som en kalf i den lilla bondgård
der han tagit qvarter och inledde en liten ofarlig idyll med
en grann valljänta från nabogården.
Men dét visade sig snart att detta landsbygdens
skuldlösa barn icke hade några anlag för don sentimentala älskog,
’som var mest i ynglingens smak. Då derjemte hennes
begrepp om trohet voro häpnadsväckande oklara, lemnade unga
herrn temligen snart det otacksamma föremålet för sin kurtis
och fördref i stället de vackra höstdagarne med ett ganska
platoniskt studium af botaniken.
En söndagsmorgon hade han drifvit djupt in i skogen
och var temligen osäker om återvägen. Då han dertill
började känna sig hungrig, blef han innerligt glad att få se en
svag rök stiga upp på afstånd. Gående efter den
upptäcktehan snart en liten stuga — ett verkligt blockhus — och
der-utanför såg han en tafla, som kom honom att tvärstanna_
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
