- Project Runeberg -  Tattare. Några historier från Halland /
54

(1899) [MARC] Author: John Wigforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tattarflicka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förestående förgängelse prunkade med sommarlik färgrikedom,
och slog in på de stigar, som han visste föra till den
ensamma stugan och dess bruna invånarinna. Efter ett par
timmars vandring var han framme.

Flickan stod utanför stygan och nickade gladt.
Råbocken sprang ett par steg emot honom och glodde stort, som
om den känt igen honom.

— Jag var säker på, att herrn skulle komma igen,
skrattade hon.

— Hur kunde du veta det, frågade Dahlstedt, som nu
lyckades befria sig från gårdagens blyghet. Flickan blef litet
förvirrad. o

— Ali, jag visste det, mumlade hon. Han blef glad
öfver hennes förvirring.

— Ser du, jag ville tacka dig för din välfägnad och
ge dig så godt igen, sade han. — Låt mig komma in, skall
jag visa dig, hvad jag har med. mig.

Hon gick före honom och han började bulla upp mor
Severinas läckerheter: stekt fisk, ost, smör, bröd och en.
fårfiol. Så tog han fram konservburkarne.

— Hvad är det der, frågade flickan.

— Hummer och anjovis, svarade han.

—Och jag får alltsamman?

—- Naturligtvis. Men den här skola vi smaka
gemensamt.

Han satte upp vinbuteljen på bordet.

— Hvad är det? frågade hon.

— Bara litet portvin.

— Portvin, skrek hon till. — Åh, jag har alltid längtat
att få smaka vin. Mor brukade dricka bränvin, men det
smakte elakt. Är portvin godt?

— De flesta anse det, svarade han småleende. Hans
far var berömd för sin vinkällare.

Innan han visste ordet" af, hade flickan flugit honom
om halsen och gifvit honom’en smällande kyss. Så
skam-nade hon - till och ville gå ifrån honom. Men hon kunde
inte, ty hans ärmar hade knutit sig fast om hennes lif och
han’såg på henne med en mörk glöd i sina blåa ögon.

De sade icke ett ord. Båda stodo med flämtande bröst
och rodnaden långt upp i pannan. Så skakade flickan ener-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:41:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wjtattare/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free