Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Folkardus blef menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom och fast han aldrig dolde att han var tattare sade de *
icke ett ondt ord till honom för det.
— Ja, sade gubben, pengarne skickade han mig ärligt
och ordentligt, fast jag just aldrig väntat att få dem igen.
Dahlstedt är en ärans man, så mycket är visst. Men i
regeln tror han nog tattarne för väl.
Komminister Dahlstedts lif var en kedja af
missräkningar. Han hade upprepade gånger fått anställningar åt tattare
af båda könen, men aldrig haft heder af dem. Nu hade han
samtidigt erfarit två ledsamma underrättelser: Jonathan
Hederlig, hvilken artat sig väl i ett halfår, hade halft slagit ihjäl
den gamle bonde, hos hvilken Dahlstedt lyckats skaffa honom
en bra drängtjänst, och den unga vackra Marie-Lovisa
Höglund hade rymt från det aktningsvärda ställe, der han
formligen bedt sig till en plats åt henne, och hvad värre var,
husets unge son hade lemnat föräldrahemmet och följt efter den
unga slynan.
Han satt vid sitt arbetsbord. Han var ingen gammal
man, kommistern, men han hade-en gammal mans ansigte
och hållning. Missräkningarne hade böjt honom och fårat
hans panna. Han läste just ett bref från en aktad
embqts-broder från länets norra del, hvilken som riksdagsman väckt
en motion om lagstiftningsåtgärder till bevarande af tattarne’
åt ett anständigt samhällslif.
»Förtröttas icke, min unge vän», skref riksdagsmannen.
»Jag har omsider lyckats ena samtliga länets
riksdagsmän om min motion, och jag har haft den glädjen att
erfara, huru som lagutskottet, hvars betänkande ännu icke
justerats, gifvit den ett synnerligen välvilligt mottagande. Jag
hoppas verkligen, att vi skola få ett skrifvelseförslag till stånd
denna gången. Detta lyckliga resultat tillskrifver jag icke
minst den omständighet, att jag i privata samtal kunnat
påvisa för mina kammarkamrater din välsignelsebringande
verksamhet« . . .
Dahlstedt skrattade bittert.
— Min verksamhet, numlade han ... — Stackars vän,
ined den komma, vi icke långt. ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
