- Project Runeberg -  Tattare. Några historier från Halland /
59

(1899) [MARC] Author: John Wigforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Folkardus blef menniska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans betraktelser stördes af vagnsbuller. Komministern
såg ut. Det var länsmannens skjuts, som stannat på gården.
På vagnen satt ett fruntimmer med handklofvar och en pojke
låg bunden om händer och fotter med ett streck inne i vagnen.
Länsmannen var på väg in mot förstugan och stödde på sin
arm en ung man med blekt och blodigt ansigte.

Dahlstedt skyndade att öppna.

— Hvad i herrans namn står på? frågade han.

— Åh, svarade länsmannen, en af brors skyddslingar,
som råkat illa ut. Kan du låta den här stackars vasen få
tvätta sig och kanske få litet starkt i kroppen, så skall jag
tala om för dig hvad jag vet.

Komministern lät den blödande karlen gå ut i köket
och öfverlemnade honom i sin gamla hushållerskas vård.

— Tattarpack, förstås, sade länsmannen. •—•, Fördömdt
byke! .Jag var just och förrättade en utmätning hos en
bonde i närheten, som kommit på bakkärran... Då hör
fjerdingsman ett oväsen ute på landsvägen och när han ser
efter, så är det tattarenkan Jakobsson med sin
förhoppningsfulla af komma, den här gynnaren Folkardus och den lille
vilden Jakob, som gjort halt med sin vagn midt på
landsvägen. Och strax bredvid håller din vän hästskojaren
Ferdinand Solberg med sin kamp. Det fina herrskapet drack
bränvin ihop . . .

— Hvad säger du, ropade Dahlstedt, darrande af oro.
— Dödsfienderna?

— Naturligtvis. Nå, fjerdingsmannen ropade ut mig
och jag kom i lagom tid för att se den lille uslingen Jakob
med dragen knif smyga sig bakom Solberg. Jag tänkte just
skrika på Solberg, då Folkardus — hin vet i hvad syfte —
kastade sig öfver bror sin. I detsamma slängde käringen en
stor sten, som träffade Folkardus rakt i pannan, så han stöp.

— Och Solberg?

— Den var uppe i sin vagn med ett och lade i väg.
I detsamnia var fjerdingsmannen öfver. käringen och satte i
en handvändning handskanie på madamen. Jag fick tag i
pojken och måste binda honom till händer och fotter för att
få honom lugn. Nu tänker jag ta hela rasket i häkte med
detsamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:41:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wjtattare/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free