Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Om skapelsen och syndafallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men än mera storartat var Guds verk på den sjätte dagen.
Då skapade han först alla landdjur, ”fänad, kräldjur och
vilda djur, hvart efter sin art” (v. 24), och till sist människan!
Huru vid hennes skapelse, det märkligaste av alltsamman,
tillgick, därom skola vi i det följande höra mera.
Och på sjunde dagen ”hvilade Gud från alla sina verk
som han hade gjort”. (1 Mos. 2:2.)
Sådan är den underbara berättelsen om världens tillkomst,
som av Gud i öknen uppenbarades för Moses. När detta
skedde, därom lämnar oss den H. Skrift ingen upplysning, men
det är ej heller nödvändigt för oss att veta. Ty att vi här
hava att göra med en verklig Guds uppenbarelse och ej blott
med fromma speculationer, det visar sig till överflöd genom
den märkvärdiga, rent av häpnadsväckande överensstämmelse
ända in i de minsta detaljer, som av vetenskapen långt
efteråt påvisats mellan bibelordens utsagor och
naturfork-ningens resultat. ”Så och ej annorledes måste allt ha tillgått!”
är det beundrande utrop, som undslipper den sanne
vetenskapsmannens läppar, när han jämför sin forsknings
mödosamt vunna slutsatser med Bibelns ord. Denna härliga och
för trosvissheten så stärkande överensstämmelse har också
blivit till fullo påpekad i en mängd, i synnerhet äldre
vetenskapliga verk. På senaste tid har dock även en
uppenbarelsefientlig vetenskap (eller snarare vrångbild av vetenskap)
uppstått, som med pösande later vill göra troligt att den
allena har nycklarna till himmel och jord och att de visas
sten nu äntligen är funnen — med förkastande av bibelns
och tusen år såsom en dag”, — eller: ”Si, nu är den behagliga
tiden, si nu är salighetens dag”, där således ”dag” sättes
likabetydande med tid i allmänhet, o. s. v.). Att Gud ”kallade
ljuset dag” o. s. v. betyder då blott, att skapelseperioderna
voro perioder av övervägande ljus, omväxlande med perioder
av relativt mörker och vila. Jfr Fjellstedt! 1. L. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
