Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Syndafallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kunskapens träd på gott och ont. Det förra trädet hade
Gud planterat ”midt i lustgården” (2:9). Sannolikt kunde det
ej så lätt av människan igenkännas eller åtkommas,
åtminstone höra vi ej omtalas att hon åt därav [måhända bar det
ännu ej frukt för året. I. L. K.]. Det senare trädet åter torde
ha varit lättare tillgängligt, och för att avhålla människan
därifrån sade Gud åt Adam (kvinnan var då ännu icke
skapad), att han skulle akta sig för att äta därav, ty det
vore giftigt: ”på den dag du deraf äter skall du döden dö”
(2:17). Detta var figurligt talat av Gud, ty Gud menade den
andliga döden, men Adam uppfattade det troligen så, som
om han skulle dö på vanligt sätt, och detta gjorde nog
också större intryck på honom. Vi ha här ett exempel på
en i Bibeln ofta förekommande s. k. accomodation, i det den
talande ställer sig på sina åhörares ståndpunkt och avpassar
sina ord efter deras föreställningskrets.
"Men ormen”, heter det vidare, ”var listigare än alla djur
på marken” (3:1) — Låtom oss stanna för detta ord ... O,
den grymma ormen! Redan den naturliga ormen är till hela
sitt väsen ytterst listig och elak, men i denna orm hade
därtill som vi veta själva Djävulen förstuckit sig; ty om
detta också icke med tydliga ord står skrivet i den
gammaltestamentliga berättelsen, så kan man dock utan svårighet
läsa det mellan raderna. Och det Nya Testamentet lämnar
oss som bekant icke i tvivel om, huru härmed egentligen
hängde ihop.
Ormen tilltalade först kvinnan och hon — redan häri låg
ett stort fel — inlät sig obetänksamt i samspråk med detta
farliga djur. O, hur många kvinnor ha ej dyrt fått plikta för
en dylik obetänksamhet! — Att djuren i Paradiset över
huvud ägde talförmåga är troligt; först sedermera (antagligen
just i följd av syndafallet) gick denna förmåga på få
undantag när (t. ex. Bileams åsninna, 4 Mos. 22:28) förlorad för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
