Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Syndafallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På detta sätt går det nu vidare; Adam skyller på kvinnan,
kvinnan på ormen, ormen — tiger. Herren Gud näppser och
straffar dem alla. över ormen avkunnas den hemska
straffdomen, att han hädanefter skulle ”gå på sin buk och äta
jord i alla sina lifsdagar” (v. 14). H)
”Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och qvinnan och
mellan din säd” (d. ä. avkomma)” och qvinnans säd. Denna
skall söndertrampa ditt hufvud och du skall stinga honom
i hans häl” (v. 15). Även denna straffdom har bokstavligen
gått i fullbordan. Intet djur är för människan så förhatligt
som ormen, och ormen å sin sida, som på grund av sin
kroppsbyggnad 12) ej kan upplyfta sitt huvud högt från marken,
11) Huruvida ormen, såsom en bekant from bibeltolkare
menat, ”förut hade gått på sin stjert, vajande sig fram
under mjuka och behagliga rörelser” — må lämnas därhän.
Vad åter ormens föda beträffar, skulle otron och
klandrings-begäret här tilläventyrs kunna anmärka, att ormarne faktiskt
icke förtära jord, utan allt efter sin storlek, råttor, möss
och andra större eller mindre djur. Men det är ju icke sagt,
att så alltid varit fallet, särskilt ej beträffande det här i
fråga varande slaget av orm. Huru dylika svårigheter, som
för den naturliga människan synas nästan oöverstigliga, lätt
och enkelt lösas inför trons ödmjuka sanningssökande, därpå
lämnar följande lilla berättelse ett märkvärdigt exempel. I ett
prästsällskap i norra Tyskland för några år sedan, där bland
andra den för sin fromhet kända Pastor Knak var
närvarande, föll samtalet på ett ställe (3 Mos. 11:5,6), där kaninen
och haren omnämnas såsom idisslare. Då dessa djur numera
räknas till Gnagarnes ordning, kunde det tyckas, som om
frågan rörande detta bibelställes rätta förstånd vore så gott
som olösligt. Men den nämda församlingen enades snart (utan
tvivel efter bön och åkallan) om följande lika enkla, som
skarpsinniga alternativa svar på frågan: antingen 1) hava
haren och kaninen fordom idisslat, men sedermera upphört
därmed; eller 2) idissla de ännu, ehuru det sker i hemlighet.
I. L. K.
12) Och Herrens nyss uttalade förbannelse! l.L.K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
