Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. De två befolkningsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medföra någon genomsnittlig ökning av välståndet, utan
motsatsen. För min del har jag efter hand kommit till den
övertygelsen, att detta optimum i vårt eget land liksom i Europas
samtliga länder redan är i hög grad överskridet, så att
vägen till ökat välstånd icke ligger i en ny ökning av
folkmängden utan tvärtom i en energisk, årtionden igenom
fortsatt folkminskning. (Se härom mitt i litteraturförteckningen
omnämnda utlåtande till Emigrationsutredningen.) Hur
främmande en sådan tankegång än i förstone må förefalla, så utgör
den dock en nästan självklar slutsats, så snart man konsekvent
ställer sig på den Malthus’ska befolkningslärans allmänna
gtåndpunkt; ty innan en befolkning uppnår den punkt, där
bristen på näringsmedel sätter ett absolut hinder för en
vidare ökning, måste den först ha passerat ett stadium
— och på detta stadium befinna sig förmodligen alla folk
av gammal odling — där en ökning av antalet visserligen
icke är alldeles omöjlig, men alltjämt måste köpas med en
uppoffring vare sig av det redan ernådda välståndet eller
av de förbättringar däri, som de tekniska framstegen eljest
skulle ha möjliggjort.
De som tänka annorlunda och som för vårt liksom för
andra länder utan vidare förorda en folkökning, ju hastigare
dess bättre, utmärka sig vanligen mera genom styrkan av
sina patriotiska känslor än av sina logiska skäl. Det vanligaste
är, att man helt enkelt förväxlar orsak och verkan. Varje
förbättring av de ekonomiska villkoren brukar leda till en
folkökning; därav drar man då den slutsatsen, att
folkökningen själv vore en källa till välståndet; ehuru det eljest
överallt i den fysiska världen gäller som regel, att en
verkan själv motverkar och delvis upphäver sig egen orsak.
Eller man åberopar (såsom prof. P. Fahlbeck) den i
viss mån riktiga nationalekonomiska satsen, att en
produktion i stor skala är mera givande än en i liten skala.
Men man glömmer därvid, att en produktion i ökad skala
ovillkorligen förutsätter att samtliga produktionselementens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
