Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ifrigaste förkämpen för denna sträfvan blef Per Henrik Ling. Genom
helgjutenheten och högheten i sin sträfvan tilltvang han sig samtidens
uppmärksamhet. Uppfylld af ett patriotiskt-etiskt patos och af beundran öfver förfädernas
bedrifter, förbisåg han i huru hög grad en tiderna igenom fortgående idealisering
danat de begrepp om nordens forntid, som nått till hans tid. Han ville återföra
samtidens föreställningar till dem som voro rådande i vår forntid, och han trodde
på möjligheten att genomföra detta program.
»Om Ling hyste tillgifvenhet för den klassiska forntiden», yttrar en af hans
minnestecknare, »omfattade han däremot med ett slags passionerad kärlek vår egen
forntid. 1 den såg han typen för manlighet, allvar, naturlig bildning och alla dygder,
och i dess mytologi det skönaste och renaste af alla religionssystem, öfverträffande
de grekiska och romerska och närmande sig kristendomens sublima begrepp. Han
ville därför återställa den nordiska mytologien i dess förlorade rätt till aktning och
anseende, höll föreläsningar, hvari han sökte bevisa hennes djupt filosofiska betydelse,
skönheten och sinnrikheten i hennes myter, och utvecklade henne till ett system, lika
grundligt, skarpt beräknadt och i sina detaljer fulländadt, som hans gymnastik och
fäktkonst voro. Hon förtjänte, enligt hans tanke, att uttränga den klassiska
mytologien, och den bildande konsten borde ej hämta sina ämnen och former från annat
än henne.» Tegnér sammanfattade sitt omdöme om Ling i orden: »Han är själf
ett götiskt förbund, kraftigare och verksammare än vi alla.»
På uppdrag af »Sällskapet för konststudium», stiftadt af de unga konstnärerna
J. G. Sandberg, B. E. Fogelberg och J. von Breda, höll Ling åren 1814—17 en
serie talrikt besökta föreläsningar öfver de nordiska myterna såsom ämnen för
samtidens bildande konst. Härom skref J. Adlerbeth (1815) till Tegnér: »Från januari
månads slut till påsk höll Ling härstädes för ett högst talrikt auditorium
föreläsningar öfver nordiska mytologien, af verkligt stor förtjänst. Verkningarne af de
senaste årens bemödanden för nordiska myternas införande äro omisskänneliga.
Nästan alla våra unga, skickligaste målare och skulptörer hafva redan börjat att från
denna mytologi hämta ämnen för sina framställningar». Den nya riktning, som
sålunda på rent litterär väg uppagiterades och som för första gången framträdde på
en år 1818 af Götiska förbundet anordnad utställning, för att sedan fortlefva under
större delen af 1800-talet, hade sin största betydelse såsom en brytning med det i
vårt dåtida Sverige föga motiverade måleriet i nyklassisk stil och den urvattnade
akademiska eklekticismen. Om också de konstnärliga resultaten i början ej voro
betydande, så hade det dock öppnats nya områden för fantasibegåfvade konstnärer,
där de, åtminstone skenbart, icke voro tyngda af någon öfvermäktig tradition utan
manade att taga sin fantasi och sin uppfinningsförmåga i anspråk i högre grad än
vanligen plägade vara fallet.
Att förutsättningarna för bildandet af en själfständig nordisk stil ännu icke voro
för handen såg den lugnare och mera klarskådande Geijer redan från början. Så
{+8+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>