Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de nordiska myterna, i hvilka han åtminstone vid denna tid såg idel allegoriska
om-klådnader af intellektuela begrepp. Denna skrift följdes af ett bihang, afsedt för de
konstnärer, som ville ur de nordiska myterna taga ämnen för sina framställningar.
Ling beskref däri hvar och en af mytologiens namngifna gestalter med uppräknande
af alla de egenskaper och attribut, som i Eddorna tillskrefvos dem.
Medan de sålunda utsådda fröna till en konstriktning, hvars ämne skulle vara
den fornnordiska diktens och hjältesagans händelser och gestalter, mognade i
konstnärernas sinnen, medan Fogelberg i Rom grubblade öfver asagudarna och efter långt
sökande fann typen för Odin (1828), Tor och Balder (1859), medan Sandberg
upptog ämnen ur Sveriges historia och på detta område fann en flitig och alsterrik
lärjunge i tecknaren Johan Holmbergson, dog den götiska riktningen inom
litteraturen ut, sedan >Frithiofs saga» (afslutad 1823) gifvit det djupast trängande poetiska
uttrycket för hvad den hade att skänka samtiden, och Ling stod ensam kvar, »den af
sin samtid i allt missförstådde författaren», såsom han själf kallar sig, med en bitter
och halsstarrig envishet fullföljande den uppgift-han utstakat för sig.
Lings fanatism har ett sublimt drag, då han i ett slags poetisk yrsel nedskrifver
eller dikterar sitt stora epos »Asarne >, hvari all vår forntids visdom, hjältekraft och
ädelhet skulle stå fram till lärdom och väckelse för ett förvekligadt släkte. Redan
1816 hade de sju första sångerna utkommit, men först 1833 förelåg denna jättedikt
fullbordad i trettio sånger. Den är i sitt slag den omfångsrikaste dikten i hela vår
litteratur och fyller i skaldens samlade skrifter öfver 900 sidor. Af samtiden
mottogs den med aktningsfull tystnad, och det erkännande, som i enstaka fall gafs
författaren af framstående skriftställare, däribland Tegnér, var säkerligen i främsta
rummet ägnadt åt hans imponerande personlighet och det vördnadsbjudande allvaret i
hans syften. »Att Ling», yttrar Tegnér 1818 i bref till J. Adlerbeth, »i
synnerhet i »Gylfe» utsträckt mytens bruk långt öfver hvad den kan och bör vara, att han
begått ett poetiskt misstag, detta vet en hvar, i synnerhet han själf; men något
öfverseende torde dock ett misstag förtjäna, hvarpå så mycket geni, så mycken
konst, så mycket allvar blifvit användt. Mig åtminstone synas Lings själfva
förvillelser oändligt mer värda än den lumpna, alldagliga regelbundenheten, som man
lärt i skolan, eller den ännu sämre, moderna och likaledes öfverlästa regellösheten
hos våra beklagansvärda kraftgenier, som hvarken ha kraft eller geni.» Den vördnad,
hvarom detta omdöme vittnar, delades äfven af ett yngre släkte, och mest af dem,
som stodo den gamle närmast.
2.
Den tradition, som med en naturlig utvecklings långsamma och organiska
omvandlingar bibehållit sig inom den europeiska konstalstringen ända från den
italienska ungrenässansens och den äldre holländska skolans tid, allt jämt byggande vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
