Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som stod under Lings ledning. Denne mottog honom med faderlig välvilja, och
Wahlbom erhöll den begärda anställningen, fick en liten aflöning och fri bostad i
institutet. »Han fick där ett litet fuktigt rum», omtalar Hjalmar Ling, »hade ofta
ej något ljus om kvällarna, åt vanligen ett bröd till frukost, stundom med mjölk, och
jag har all anledning att tro att han led nöd. »
»Uppe vid hörnet af Klara Bergsgatan och Beridarbansgatan», berättar Wohlfarth,
»se vi trenne gamla förfallna byggnader med höga gaflar, utgörande det s. k.
gymnastiska centralinstitutet. 1 denna triangel var fader Ling själf liksidigheten; de tre
punkterna bildade hans guldgossar: Branting, Georgii och Wahlbom. Inne på
gården är själfva gymnastikhuset, det forna s. k. Meyerska gjuthuset, där malmen i
glödande strömmar danat de gustavianska hjältestoder, som nu pryda Stockholms torg.
Åt Klara Bergsgatan ligger ett lågt stenhus med små fönsterrutor, där många
förbi-vandrande i den ensliga natten då varsnade ett dunkelt sken: där satt Wahlbom
med stelfrusna fingrar och dissekerade, det var anatomisalen. En portlänga skiljer
denna byggnad från själfva bostället, i hvars hvassa hörn på nedra botten fanns ett
litet kyffe till kammare, lagom för en anspråkslös portvakt, i många år Karl
Wahlboms bostad och atelier, jämte gymnastiken och anatomisalen hans valplats; hans
värd var Lingen, och tillgång ingen.»
En liten episod från denna tid berättas af samme sagesman. Den förtjänar anföras
såsom ett äldre motstycke till »Röda rummets» drastiska skildringar af
akademielevernas lif på 1870-talet. »En bister vinterdag satt konstnären i sin oftast oeldade
kammare, vid etsplåten; magen bullrade af förtrytelse, men hufvudet var fullt af
öfver-sälla drottar, de där kring kämpasalens festliga bord kredensades af yndiga
valky-rior, hvilkas väna blickar skarpt kontrasterade med den hvassa käringprofil, som nu
satte in näsan genom den på glänt hållna dörren och gällt frågade: Ska’ det inte
hämtas något i dag heller? — Bortbjuden, mumlade Wahlbom och tog sig en pris;
adjös, änglamadam! Ett kvarter mjölk i afton! Så fullbordades den stora Asafesten
och sattes under etsning klockan 8 på aftonen. Då inträdde en kamrat; de gingo
ned till torget, och Wahlbom inbjöds jämte denne af en s. k. wohlthäter till farbror,
en af dessa trindhylta, rundgattade nobismän, som på kvällskvisten den tiden alltid
höllo stadig kurs på Kastenhoff, med Krafft i spetsen. Men Wahlbom, som hatade
spetsning, förtärde endast en biffstek och ett glas öl, efter hvilken traktering han
nu svimmade — orsaken kände ingen af de jovialiska bröderne. Går väl öfver som
mycket annat, sade Wahlbom och tog sig en pris ur näfverdosan, Asarnes gästabud
kännes efter.»
Vi hafva sett Wahlbom vid inträdet i akademien utställa egna kompositioner i
tuschritning. Han hyllade vid denna tid en sats, som han jämte mycket annat lärt
sig i Preislers proportionslära, den att »den största skönheten består i nätta och
goda konturer». I hans tidigaste teckningar finner man icke spår af belysningar
med motsvarande skuggor och klärobskyr, och länge nöjde han sig med lätta antyd-
{+26+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
