Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under åren 1853 och 1834. De bästa bladen äro de som framställa strider och
brottningar. Grupperingen är här stundom mästerlig, rörelserna liffullt ögonblickliga.
Men något nordiskt drag har man svårt för att finna i dessa bilder. Natursceneriet
är knappast antydt, ansiktstyperna äro enformiga och utan deciderad karaktär,
uttrycket hos de personer, som befinna sig i någon spännande situation, forvrides
allt för ofta till grimaser. Med hiskligt rullande ögon och vrålande munnar störta
kämparne emot^ hvarandra. Kvinnorna, med slätkammadt hår, blygt skick och
nedslagna ögon, synas vara af ett helt annat folkslag — alldeles som i Lings dikt
— och röja tydligt nog de bristande naturstudierna. Egendomligt är att se de
nordiska kämparna till den grad härdade mot klimatets oblidhet, att de ofta icke
äro klädda i annat än romerska hjälmar, på sin höjd i ett åtsittande lifplagg, under
hvilket hela muskulaturen framträder, och en fritt fladdrande mantel. De hafva
tydligen kommit raka vägen från söderns heroiska epos. 1 de teckningar (nu i kongl.
biblioteket), som Wahlbom utförde såsom förstudier till etsningarna, finner man att
åtskilliga remissiscenser smugit sig på honom. Sålunda är den sofvande Sigurlam,
som väckes af Lofn, ögonskenligen danad efter Endymions beläte, och Sergels
Otryades är lätt upptäckt i Tors dödsskjutne son Skade, som igenkännes af sin
fader. 1 själfva etsningarna äro dessa motiv mera själfständigt behandlade. —
Säkerligen anade hvarken Wahlbom eller Ling, i huru hög grad dessa bilder gåfvo
berättigande och bekräftelse åt de tvifvel, som Geijer många år tidigare uttalat. Och
likväl — med alla sina svagheter stå Wahlboms teckningar och etsningar inom
denna ämnesgrupp, jämte Fogelbergs asagestalter, i främsta ledet af hvad den
fornnordiska riktningen i vår konst framkallat.
Från samma tid, under hvilken »Asarne» etsades, finnas flera sviter af
teckningar öfver fornnordiska sagoämnen. Redan 1830 hade Wahlblom utfört en cykel
teckningar till Tegnérs »Frithiofs saga», af hvilka en kommit till Nationalmusei
samlingar. Där finnas äfven sju teckningar till Hjalmars och Ingeborgs saga, hvilka
1833 inköptes af den 1832 stiftade konstföreningen för 20 kronor, och sju teckningar
till Herauds och Boses saga, hvilka konstföreningen 1834 förvärfvade för 30 kronor*
Äfven fristående kompositioner öfver fornnordiska ämnen äro bevarade. Sålunda
innesluta Nationalmusei samlingar »Loke och Sigyn > (sign. 1833), »Lokeoch Höder»
samt den största kända af Wahlboms teckningar, den figurrika »Slaget på Fyrisvall».
Dessa teckningar, liksom äfven de båda sagosviterna från 1833 och 1834, utmärka
sig för det synnerligen omsorgsfulla studiet af de mänskliga gestalterna samt i
allmänhet äfven för en ädelhet i hållningen, hvilken gifver dem företräde framför
flertalet af asa-etsningarna.
* En anekdot, som Adlersparre anför, att Byström vid något tillfälle gjort konstföreningens styrelse föreställningar
i anledning af den alltför knussliga betalningen för Wahlboms teckningar samt utverkat att han efteråt fick påökning
af det öfverenskomna priset, får här lämnas åt sitt värde, då jag ej kunnat finna bekräftelse härpå i föreningens
handlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
