Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kamraterna som ej kunde räkna på understöd eller inkomster från Sverige, men han
tröstar sig: »Lycka har jag nu en gång för alla ej, man måste således lägga
huf-vudet på sned och ge med sig, men i alla fall är olyckan ej så fasligt stor.»
Likväl kommer det en hård bitterhet i tonen, när han tänker tillbaka på förhållandena
i hemlandet. »Det är svenskarnas egen dumhet», säger han, »att afguda allt som
kommer från utländingen och misstro och förakta allt hvad de själfva göra, som
hindrar någonting att från början komma upp och sedan fortgå och utbilda sig ibland
dem. Det är rent af dumhet att ej med mildhet kunna se en sak i början och
understödja dess utveckling; Paris vore ej en smul bättre än Stockholm, om ej fransoserna
hade nog själfkänsla att värdera sig själfva. Ingenting hindrar oss att ha goda
konstnärer hemma mer än det snart sagdt
förakt och misstroende som svenskarne
lägga på dem, därför att de ej äro
utländska. Eller böra vi undertrycka det
vi ha, därför att det ej liknar fransosen
eller tysken eller italienaren etc. etc.
Tvärtom, vi böra låta det fortgå och
utveckla sig, så få vi någonting eget.
Eller måhända Vår Herre gifvit
privilegium åt alla andra nationer på snille
och känsla, oss endast undantagna???
Så illa är det väl ej; vi stå efter, det är
sannt, men vi ha precis samma medel
att komma fram med som de andra.» —
Ännu leker skulpturen honom i hågen —
och naturligtvis äfven hoppet om ett
stipendium från akademien. »Du säger»,
skrifver han, »att professor Byström
ämnar resa till Italien; det är förbannadt
illa för mig; han är den ende som har nog inflytande såväl öfver gubbarne vid
akademien som öfver vederbörande å högre ort för att skaffa mig ett stipendium;
jag kommer således aldrig att få något och får då i Guds namn hamra skulptören
ur hufvudet på mig.» Därpå följer en liten skämtsam apoteosering af hans båda
gynnare Byström och Wetterling: »Jo, jag har visst en Fidias och en Raphael, som
föra mig vid armarne på konstens kullersteniga bana.»
Något återupptagande af skulptörverksamheten blef ej af, hvarken nu eller
framdeles, och stipendiet lät fortfarande vänta på sig. Under tiden började Wahlbom
öfva sig i akvarellmåleri, hvilket gick så till, att han hyrde akvareller hos en
konsthandlare och kopierade dem. Samtidigt vaknade intresset för det omgifvande lifvet,
och han tecknade flitigt skisser efter naturen i hopp att kunna förtjäna sitt bröd
J. M. STÄCK I KOSTYM FRÅN 1600-TALET.
Pennteckning. 1841. / Nationalmuseum.
{+4»+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
