Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få ord sagdt deras moraliska och kroppsliga utseende är så föga studeradt och så
litet kändt, att få eller kanske ingen vet huru de riktigt voro; man vet förr huru
de ej voro; hvar och en nästan kan säga om en staty: den har ej en nordisk
karaktär; men hvem gör en figur sådan att vi alla erkänna att den ensamt och [-uteslutande-] {+ute-
slutande+} tillhör norden och att ingen del af den är lånad från annat håll? Jag
vill härmed ej hafva sagt, att jag ej tror det någonting rent nordiskt skulle
kunna frambringas i konst, — men därtill fordras antingen en stor omskapning
därhemma hos oss eller också att en utmärkt duktig och ypperlig målare upp-
träder på tapeten; jag lägger ödmjukt mina vattenfärgspenslar i kors och
bockar mig. >
Liksom Westins stränga omdöme om Wahlboms första försök i oljemålningen
hejdat honom på hans väg, så blef det Winterhalters uppmuntran som å nyo ledde
honom öfver till det område, till hvilket han först känt sig dragen och på hvilket han
till slut koncentrerade sin kraft. Men den riktning som hans konst tog under den första
vistelsen i Rom, då han öfvergick till att blifva företrädesvis hästmålare, kom utan någon
tillskyndelse utifrån, annat än möjligen den indirekta, som låg i akademiens stränga
omdöme om hans historiemålning. Han fann här ett nytt område, där han kunde
ytterligare utveckla sitt uppöfvade sinne för vitalt lif, för rörelse och muskelspel. Och då
allt hvad som här skulle framställas låg inom Wahlboms räckvidd — hvilket icke var
fallet i hans människoframställningar —, så blef han på detta område mest färdig och
mogen konstnär, vuxen sin begåfning. Hans elev J. Arsenius har i ett bref fällt följande
omdöme om Wahlbom såsom hästmålare: Min åsikt är den, att ingen hästmålare i
hela världen förstått att så anatomiskt riktigt och i de mest invecklade ställningar
teckna hästen som Wahlbom. A. de Dreux var mera kavallerist än Wahlbom och
gjorde mera anslående hästar, men säkerligen fanns det knappt en linje i hans
teckning, som ej Wahlbom skulle kunnat korrigera. Likaså är förhållandet med alla de
senare franska målarna i hästväg med undantag af Meissonnier, som på de senare
tiotalen* kommit till en fulländning i den vägen, som sannolikt aldrig kommer att
öfverträffas, men jag tror att äfven han skulle bryta halsen af sig, om han ville
göra sådana invecklade ställningar, som Wahlbom med lätthet behandlade.» Här
vid-röres en sida af Wahlboms konstnärsskap, som icke utan skäl klandrats. Det är
tydligt, att eggelsen för honom mången gång legat i lusten att lösa svåra
rörelseproblem. Visserligen gjorde han det förträffligt, men hvad han därigenom uppnådde
kommer i alla fall något vid sidan om hvad som borde vara hufvudsaken i ett
konstverk just enligt hans egen teori, nämligen återgifvandet af naturens så att säga
oöfverlagda momenter». Detta åter står i sammanhang med den hufvudsakliga bristen
i Wahlboms väsende som konstnär. Man söker i den fåfängt uttryck af någon
djupare känsla för naturen såsom helhet. Hans landskap äro ingenting annat än bak-
* Detta skrefs 1889.
{+94+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
