Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lange hade den svenska konsten blott varit en återspegling af främmande
konstriktningar. Det första steget till dess själfständighet blef återgången till
svenska ämnen, särskildt ur vår saga och historia, och på detta område blef Wahlbom
en af de främste. Men han blef det i synnerhet därigenom att han ställde stora
fordringar på sig själf. Det kom en tid, då han såg sin konstnärliga uppgift
bredare, mindre program mässigt; men att han äfven då varmt kände sin fosterländska
uppgift, därpå hafva vi bevis icke minst i hans under sjukdomstiden så ofta
upprepade önskan att få krafter att verka för konstodlingen i Sverige. Han visste bäst
själf, huru väl det behöfdes. Om också denna hans åstundan blef ouppfylld, har
han uträttat tillräckligt genom sitt i vissa afseenden oöfverträffade konstnärsskap
och genom föredömet af sin i alla pröfningar orubbliga hängifvenhet åt det
konstnärliga lifskallet för att alltid räknas till de betydande personligheterna i den
svenska konstens historia.
Hvarje människolif, som lefvats rikt och fullt, i lycka eller olycka, men i
hängifvenhet för en uppgift, som fyllt det med sitt innehåll, har något djupt individuelt,
som skiljer det från alla andra; så äfven Wahlboms. Men det hindrar ej att det
på samma gång kan ha en allmängiltig sida, och huru ofta har det icke stått
för mig, medan jag skrifvit dessa sidor, att historien om Wahlboms lif är ett
typiskt svenskt konstnärsöde! Det är omöjligt att räkna, hiiru många geniala
svenskar som hejdats på sin bana och förkrympts i sin utveckling af den misstrogenhet,
det oförstånd eller den likgiltighet, hvarmed fri konst mötts i vårt land, af det armod,
som undandragit sig uppmärksamheten, och af den byråkratiska uppmuntran, som
haft samma anspråk på hörsamhet, vare sig det gällt genier, talanger eller
medelmåttor. I detta fall ligga fakta tillräckligt långt tillbaka för att de sorgliga
missförhållanden, om hvilka de vittna, utan stor meningsskiljaktighet skola erkännas.
Men om också ännu i våra dagar icke allt är som det borde vara, äro
framstegen vid en jämförelse mycket påfallande. Det är otänkbart, att en konstnär
af Wahlboms betydelse numera skulle framträda hos oss utan att snart blifva både
uppmärksammad och omhuldad. Den reflexverkan emellan konstnärer och allmänhet,
som är förutsättningen för ett frodigt konstlif, håller på att uppspira. Jag skulle
önskat att kunna säga: emellan konstnärerna och folket. Det är ditåt vägen går.
När det målet är nådt, då hafva vi fullbordat den »återgång till oss själfva», hvarom
Geijer i framsynta ord talat. Vi äga då en nationel konst i vida mera omfattande
betydelse än hvad Lings agitation åsyftade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
