Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ligger här in mura,
så haver världen mig lura
med sin skalkaktiga hand.
I mina medgångs dagar
många vänner jag hade,
som mig gjorde bistånd.
När hjulet sig omvände,
slätt ingen mig då kände,
och ingen räckte mig sin hand.
Min vänner mig förlåta
kan mig dock litet båta.
Mina vänner och fränder god,
de hava mig övergivit,
så illa haver jag levat,
uti allan min livstid.
En ryttare månde jag rida,
mina fiender uti marken bida,
vågade liv och blod,
men har min lön bekommit,
dock mig till föga fromma
i denna svarta flod.
Jag är ingen skälm befunnen
och ej med list övervunnen
men för en jungfru skön.
Ty hon mig gott beviste,
därföre jag henne priste.
Gud bevare henne uti all stund.
Sådan är världsens sinne,
som bor uti mitt minne.
Det jag sjunger med flit.
Ty låte sig ingen bedraga,
utan tage sig till vara:
till vänner sätt ej din lit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
