Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR SVEA RIKES RINGMUR
1637
Jag är bland Sveriges barn den minste oeh fast ringa,
av världen högt förfölgd, dock plär jag lustigt springa
och glädjas innerlig, enär som helst jag spör
att dig, Sverige, går väl. Ve den som annat gör!
Men om jag hör er ock eller får annat spörja,
så darrar mig min kropp, mina inälvor sörja,
mig ängslas hug och sinn, mig bävar hand och fot,
mitt hjärta lider pin, om Sverige går emot!
Vad kan ock, näst Guds ord, mig högre efterlänktas,
vad kan åstundas mer, mer åtrås eller tränktas ?
Vad kan älskas så högt? Icke mitt egit kött,
som se att dig går väl och sova på ditt sköt.
Aldrig jag räkna kan de blide gåvor alla,
som mig från vaggan upp av dig månde tillfalla
på mång otalig sätt. Slikt glömmer ingen vis,
de hava varit mig en frögd och paradis.
Se därföre, ändock min kropp är inom bande
här fången i Nordland, så kan likväl min ande,
fast han bedrövad är, ej giva sig till ro.
Näst Gud så är min hug hos dem i Sverige bo.
I svenske, hög och låg, ung, gammal, man och kvinna,
Gud låte er sin nåd, fred, frögd och glädje finna
nu och i dödsens stund, var i sitt kall och stånd.
Det önskar jag av Gud utur min järn ock bånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
