Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min hustru kär bliv där Gud är,
så får jag dig igen till mig.
Sölver och gull är träck och mull,
men dygden grann ger liv försann.
Jag skills nu hän frå dig min vän.
Dig tackar jag för var den dag,
för var den stund vår kärleks bund
har varit här, fjärran och när,
i lust och nöd intill min död.
Jag ser nu dig här mer aldrig,
förlåt ty mig vad jag mot dig
i hastighet har gjort förtret,
slikt jag dig gör, där jag nu dör.
I tjugu år var kärlek vår
itt år därtill stark fast och gill
såsom itt kött, en ande söt,
en vilja god, itt ben, en blod.
Bloden ock är, o Karin kär,
tjockare än vatten min vän.
Jag likväl var dig itt försvar
trogen och hull in i min mull,
och gott förråd vid Herrans nåd
har vårt bo fått som dig blir gott
efter min död i lust och nöd.
Jag vet att mitt blir nu allt ditt.
Ej gäll, ej skull skall på min mull
dig träng ja hårt och varda svårt.
Visst tänkte jag uppå den dag
vårt bryllop stod att av vårt blod
en arving kär skull födas här,
som anten mig, heller ock dig
till könet rik skull vara lik.
Men medan att Guds majestat
oss täcktes det ej giva med
i all min ting dig till arving
haver jag gjort, som ock är sport,
och med min skrift dig till en gift
för trohet ren för fem år sen
bekräftat är bland vänner kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
