Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och vad jag ej vet jag fråga ju får,
plär gammalt ordspråk att vara.
Mån någon planet är avundsman vår,
vem rår om örlig och fara?
Med heder jag beder till frågan svår.
0 sol mig nådelig svara.
Om krig och tumult vart år ifrån år,
där stjärnekikare skriva.
Om tomt och fullt år spåmannen ock rår,
som högt med tankar vill kliva.
Men slika de snika ur bondans lår
det han sin barn borde giva.
Si den konst är bäst och ära mest värd,
som alla varnar för våda.
Men mig undrar mest att andras ofärd
mest stjärnekikare skåda.
Spåmannen för grannen kan vara lärd,
men hemma blinder att råda.
Vad androm skall ske det ser han förut,
men orätt självan sig gissar.
Han kan icke se vem utom hans knut
vid trulldom konar hans dissar,
vem prövar och rövar hans bo och stut,
och vem på fåren hund hissar.
Själv intet han vet vad hustrun hans gör,
då han sj älv sover och snarkar.
Dock ser hans vishet vem hädan först bör
och huru grannans dörr knarkar
1 väder och städer, så norr som sör
ser han vad lekrar och larkar.
Ja, androm han kan stor rikedom spå
och myckit säja och skriva.
Dock själver måst han med tiggeri gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
