Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej någorlunda bebindas.
Men vreden slår freden var landsänd,
där man Guds ord ej vill minnas.
En gyllende tid i världen då var,
när man av falskhet ej sporde.
När sämjan var blid och kärleken klar
och ingen annan ont gjorde.
Nu kvider och strider mång son och far,
ont är att leva på jorden.
Om hat och avund de brunno som ved
och vatten girighet släckte.
Då skontes mång lund i Yettala hed,
men aldrig vatten tillräckte.
Frimodder, torrskodder man med god frid
in till Ostindien sträckte.
Ja, girighet är till allt ont en rot,
som ock apostelen skriver.
Falskt vittne som bär står sanning emot,
ur land gudsfruktan hon driver.
Allena den ena till hand och fot
all fred och sämja kulldriver.
Den själen har kär föraktar allt gull
och söker alltid Guds ära.
Fast världen hon är av ondska så full,
att hon ej orkar mer bära.
Vem undrar, frid dundrar och slår all kull,
dör en vill ensam allt skära.
Ty ser man att hat gemenligen finns
emillan nabor och fränder.
Oft sökes ock mat, där kocken ej minns,
att tvätta diskar och händer.
För många nu prånga men knappt en bins,
som tvist bland bröder upptänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
