Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långkåpan rives i leken.
Oft hötes och stötes ur näsan blod,
som närmast sitter vid steken.
Vi spitsar den skägg som orkar ej gå?
vi äre gamle män kåta?
Vi målas den vägg som orkar ej stå?
Kan färgen något ock båta?
Bit svärmer, ull värmer och vinteren grå,
han skärper dropparna våta.
När vädret blås sött och skogen ger lukt
och åkren andas om natten,
och gräset är blött och blomstret smukt,
då dantsar lille lekatten.
Men kölden ger bölden och en kall frukt
och byter mössa för hatten.
Hav världen ej kär, hon sviker ditt hopp,
hon haver mången utblottat.
Fast gammal hon är, hon hinner ditt lopp,
hon haver mången uttröttat.
Högfärden och världen som själ och kropp
sig fast tillsamman har rättat.
Stor synd den ock gör som tager i hand
det Gud själv bjuder förkasta.
En överhet bör försvara sitt land
och nödigt andras antasta.
I högden är frögden och fridligt stand,
dit bör var skynna och hasta.
Och mindre konst är att slippa ett vad,
än där som strömmarna brinna.
Ej mindre konst är försvara en stad
än honom övra och vinna.
Den trave ej snave vid var stenrad,
som över skogen vill hinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
