Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Brefwet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wästanwinden som började blåsa, och dem
förutan segla sina färde. Deras goda humeur
oaktadt, kunde jag dock icke skilja mig från
den oro, som prässade mitt hjerta med den
tyngd, hwilken i lika mån syntes mig
förbittra deras arbete, som stranden alt mer
tycktes aflägnas: Och denna ängslan tiltog,
då wid inloppet af den mäst pittoreska hamn
jag någonsin sett, mina ögon förgäfwes, sökte
spår efter några mänsktiga warelser. Under
det jag med mig sjelf öfwerlade, hwad utwäg
jag i denna betryckta ställningen borde taga,
— ty blotta tankan at återwända til
Skeppet war mig odrägelig, lifwades åter mitt
mod wid åsyn af några personer i en båt.
Då wi skyndade emot den för at inhämta
någon tröstande underrättelse, och styrde
förbi en framskjutande klippa, blefwo wi warse
Lotsens bostad.
Omkring oss herrskade en högtidlig
stillhet, som bättre låter sig kännas, än
beskrifwas. Den Contrast som Solstrålarne,
spelande på Oceanens här och där af lätta
wästanfläcktar krusade yta, gjorde emot de
höga, swarta klipporna, öfwerwäldigade mitt
hjerta med en alsmägtig kraft. I denna
stillhet hade jag också på intet sätt funnit
någon sorgsen aning, om icke en djup tystnad
tillika hade utbredt sig öfwer de rundt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
