Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan i Sverige en ärftlig tron, der konungen, som i sin hand samlat alla
samhällets krafter, i sin person framstälde statsenheten, medan den forna
oroliga aristpkratien förvandlats från läntagande medregent till en
konungens och statens tjenare. Hand i hand med protestantisk kyrka hade sålunda
här allt ifrån Gustaf I:s dagar den moderna staten begynt att utveckla sina
grunddrag i bjert motsats till den politiska förvirring och oreda som herskat
under medeltiden, och samhället kände den fördubblade kraft, som utgår från
hvarje stor, det hela omfattande omskapniug. Beggedera, den nya staten och
den nya kyrkan, hade också segrande framgått ur de eldprof de haft att
bestå. Begge hade varit hotade under Sigismund genom föreningen med
Polens katolska adelsstat, begge hade räddats genom den stora protestantiska
och nationela rörelse, som under Karl IX:s ledning fördes till seger och genom
honom blef utgångspunkten för hela den följande utvecklingen.
Den dag var nu kommen, då frukterna af hvad här i stillhet förberedts
skulle skördas icke blott för Sveriges egen utveckling, utan för Europa: Sveriges
verldsdag var kommen.
Det romaniska Europa hade öppnat den nya tiden med tvenne stora
kulturbragder: det hade i Italien uppkallat den klassiska fornåldern till nytt
lif, och det hade från Portugal och Spanien vidgat området för historien
genom upptäckten af nya verldar. Det germaniska Europas gärd åt den nya
tiden, dess andel i de europeiska folkens samarbete för den moderna
kulturen var den andliga pånyttfödelse, hvilken, utgången från det religiösa
området, betecknats med reformationens namn. Från Tyskland, den
germaniska stammens hufvudland, utgick denna rörelse som sprängde de band,
i hvilka den romerska hierarkien fjettrat vesterlaudet; härifrån gjorde den
under ett århundrade, uppfyldt af strider, sin rund kring veriden. I kejsar
Karl V:s och de tyska riksfurstarnes strid, i Nederländernas och Spaniens, i de
franska hugenotternes och den katolska ligans ser man de första våldsamma
utbrotten af den väldiga kamp som den öfver allt framkallade. Den gamla
kyrkan, hvilken i böljan öfver allt vikit tillbaka, hade från midten af det sextonde
seklet åter samlat sina krafter och snart från försvar öfvergått till angrepp.
Hon stod nu i det sjuttonde århundradets början, ensam bjudande öfver det
södra Europa och med det habsburgska huset, verldens mäktigaste dynasti, till
vapensven, fullrustad till kamp, icke längre för sin tillvaro, utan för att
återvinna hvad hon förlorat i norden och vestern. Då sammandrog sig striden
åter till det land hvarifrån den utgått; der skulle den afgörande kampen sti
mellan de makter som söndrade tiden, der skulle det afgöras, om den rörelse,
vid hvilken från dess första framträdande det verldshistoriska
framåtskridandet varit tast, skulle för framtiden ega bestånd. Denna kamp träffade
Tyskland inom sig splittradt och vanmäktigt: det var ej i stånd att sjelft
värna det största af sina verk. England kunde ej räcka en hjelpande hand:
det stod just vid ingången till de inre strider, som under ett halft århundrade
skulle fylla dess historia. Då kom ordningen till den andra af den
germaniska stammens grenar, den skandinaviska, att träda inom skrankorna för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
