Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geografisk öfversigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herskade den grekiska kyrkan i all sin afslutenhet mot andra
bekännelser, och den kyrkliga förbindelsen med Ryssland visade sig starkare än den
nationela med Finland. De talrika grekiska klostren — i Keksholms län
ensamt lika många som det funnits katolska kloster i hela Finland —
upp-rätthöllo den. Förnämsfc var Va lamo berömda kloster på en ö i Ladoga;
sydligare, äfvenledes på en ö i Ladoga, låg Konevets1 kloster^ begge
kloster-nvbyggen från det grekiska Atos. Hufvudort var det gamla Keksliolm
på en ö vid Vuoksens utlopp i Ladoga; som stad nådde Keksholm aldrig någon
betydelse i trots af sitt förträffliga läge för handel; mera betydande var det
som faste. I administrativt och äfven statsrättsligt hänseende skildt från
Finland, då dess invånare ej kallades ’till svenska riksdagen, hörde länet dit
i kyrkligt och rättsligt afseende såsom lydande under Viborgs stift och
Abo hofrätt. Den gamla laudsindelningen bibehölls; samtliga pogoster från
Ladoga upp till Österbotten voro en tid förvandlade till svenska gref- och
friherreskap. Till natur- och folkförhållanden var landet att anse som en del
af Finland.
Liksom i Karelen hade äfven i Ingermanland ryssarne trängt fram
på den finska stammens område emellan svenskarne norr om Finska viken
och tyskarne söder om den samma. De underkufvade ingrerne hade de
förenat med sig genorn grekisk religionsbekännelse, och såsom alltid eröfrande
och koloniserande på samma gång, hade de, likt bisvärmar ur sin kupa, från
Novgorod utbredt sig öfver landet i små stadssamfund, hvilka redan på denya
tid bildade ryska oaser, insprängda mellan den i enstaka gårdar eller små
byar bofasta ingriska befolkningen. Dessa städer bevarade på ryskt vis alltid
sin gamla förbindelse med moderstaden. Sålunda med religiösa och nationela
band fast vid Ryssland, blef Ingermanland också svenskt, endast så länge
den militära ockupationen varade. Försöken att förvandla landet till en
svensk straffkoloni buro föga frukt; allt ifrån Gustaf Adolfs tid var det att
betrakta som Sveriges Sibirien. Landet var deladt i 4 län, det norr om Ne
vafloden liggande Nöteborgs län samt Jama, Koporje och Ivaugorod söder om
floden. En luthersk superintendent i Narva var den högsta kyrkliga
myndigheten. Från Ryssland skildes det genom de träskfylda ödemarkerna mellan
Pejpus och Volkov. Till Ingermanland räknades äfven det estiska landskapet
Alentaka med hufvudstaden Narva.
Narva, svensk besittning 1581—1704, på estiska sidan af floden Narova,
som upp till staden är segelbar for större skepp, var jemte Reval och Riga
hufvudort för Östersjöprovinsernas handel: ända från Litauen förde
lodje-flottorna varor hit på Pejpus tillflöden, öfver sjön och Narova. Förstad var
det ryska Narva, som flyttats öfver från andra sidan strömmen; dess
befolkning var helt och hållet rysk. Generalguvernören residerade i det gamla
gransfästet nere vid strömmen; på dess andra strand låg det forna ryska
♦gränsfastet Ivangorod, anlagdt af Ivan III 1492, omgifvet af en tredubbel
mur. I närheten låg Teusin, ryktbart för fredsslutet 1595. Jama och
Koporje, äfven forna ryska fasten, voro städer med rysk befolkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
