Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geografisk öfversigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uiofetod det belägringen 1659, men intogs 1677 och uppgafs 1713. Af lika
rigt var Stralsund, som efter ett tjuguårigt skyddsförbund 1648 trädde i
undersåtligt förhållande. Den gamla hansestaden behöll alla gamla privilegier
orubbade; föga olik de fria riksstäderna, påmindes den egentligen blott af
den svenska garnisonen om en utländsk kronas välde. Af naturen en fast
plats, oingifven af vatten och moras, så att forbindelse med fastlandet egde
rum endast genom dammar och bryggor, ansågs staden ointaglig. Detta rykte,
förvärfvadt i kampen mot Wallensteiu, kom på skam 1678, då den store
kurfursten Friedrich Wilhelm af Brandenburg eröfrade staden, och sedan 1715,
då Karl XII måste utrymma den. Andra fasta orter i detta Sveriges
utanverk på andra sidan Östersjön — såsom sådant betraktades Pommern —
voro Anklam vid Peene, Dem min och Dammgarten, gränspassen till
Mecklenburg, Wolgast vid det för större skepp segelbara oder utloppet, samt
Greifswald. Det senare, en af de vendiska hansestäderna, hade genom
sitt 1456 stiftade och af Sverige återupprättade universitet en särskild
betydelse. Af Hinterpommern innehade Sverige Damm, Gollnow och Garz.
Hälften af tullen i Hinterpommerus hamnar tillhörde Sverige.
Ön R il gen behöll under svenskt välde sin ålderdomliga feodala
författning. Högsta myndighet på ön var en adlig landfogde af infödd slägt;
ridderskapet höll sina landtdagar i Bergen, der äfven landsdomstolen hade sitt
sate. I spetsen för ridderskapet stod den frän en bilinie till de forna slaviska
furstarne stammande slägten Putbus med talrika undervasaller.
2. Hertigdömet Bremen med furstendömet Verden, vid Nordsjön
mellan Elbe och Weser, ett hedland i det inre, marskland vid floderna, hvars
befolkning vetat hålla sig fri från feodalsystemet; lifegenskap var här okänd.
Guvernörens säte var Stade, ej långt från Elbe, svensk gränsfästuing mot
Holsteiu. En annan fast ort var det stort tillämnade Karlsburg, mera
kändt under sitt äldre namn Leheskans, vid Wesers utlopp ej långt från det
nu varande Bremerhafen, ursprungligen ett staden Bremen tillhörigt fäste,
som tagits i kriget med staden 1653. Karlsburg anlades 1673 och var på en
gång handelsstad och fästning, men fästningen förstördes redan under kriget
1675—1679. Karl XII:s plan att genom Erik Dahlberg återuppföra den
verkstäldes ej. Staden Karlsburg, som aldrig nådde någon synnerlig utveckling,
förstördes af eu öfversvämning 1717. Furstendömet Verden med hufvudstaden
iif samma namn vid Aller hade sin särskilda förvaltning och särskilda landtdag
under eu ärftlig marskalk af slägten v. Behr, medan det bremenska ridderskapet,
deladt i 2 korporationer, valde sin marskalk. Hit hörde äfven de under
särskild förvaltning stående, från de öfriga besittningarna skilda amten
Wildeshausen. slägten Vasaborgs förläning, som i freden i Nijmegen 1679
afträddes som pant till furstbiskopen af Munster, och Thedinghausen,
som i freden i Celle 1679 öfverlemnades till huset Liineburg. Den lilla hit
hörande ön Krautsand öfvergick äfven 1679 för en kortare tid till Danmark.
Strategisk förbindelseled mellan besittningarna vid Oder och
Elbe-Weser bildade W i s m a r i Mecklenburg, den tredje af det veudiska qvartereta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
