Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolfs ungdom - Trontillträdet (1611)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marskalken i Karl IX:s stränga hof drog sig tillbaka, när han såg tonen i
den unge konungens omgifning plötsligen bU en helt annan än i faderns. Men
i sitt sunda sinne och i sin protestantiska uppfostrans äkta sedliga halt förde
han med sig en motvigt till de lockelser af mångfaldig art, som skulle möta
på hans bana. Fullkomligt obesegrad har han ej utgått ur striden mellan
ondt och godt; men han förlorade aldrig en lefvande tro på det högre i
lifret, och i en varjn gudsfruktan, som mer och mer lyfte sig öfver samtidens
teologiska gräl och bekännelsehat, har han bevarat sambandet med det
högsta. Man ser karakteren växa i bredd med lockelsen och frestelsen, som
en ädel metall rena sig från slagget och taga en allt större och renare*
prägel. Det är häri och ej i en idealisk renhet, som Gustaf Adolfs person*
liga storhet ligger: han skulle gifva verlden det ovanliga skådespelet af den
store statsmannen och fältherren, som midt under de utomordentligaste fram*
gångar icke tog sig fri från att följa moralens enklaste allmänna bud och
att eftersträfva den enskilde mannens dygder.
Trontillträdet (1611).
Sverige« tillstånd rid Karl IX:s död. — Hertig Johans af Östergötland arfsrätt till tronen. —
Förmyndarregeringen.’.— Riksdag i Nyköping, den 1 dee. 1611. — Onstaf Adolf blir af ständerna erkänd som konnng^
— Gnstaf Adolfs konungaförsäkran.
Sällan har en tronarfvings ställning varit svårare än Gustaf Adolfs vid
Karl IX:s död. Rundt om landet lågade krig. Uti förvecklingarna i
Ryssland var en del af rikets krigsmakt bunden; der kämpade de pröfvade fält*
herrar det egde, Jakob de la Gardie och Evert Horn. .Visserligen herskade för
ögonblicket stillestånd med Polen, men kriget med denna makt kunde när
som helst åter uppflamma. Sigismund betraktade sig allt jemt som Sveriges
legitime konung och erkändes som sådan af det katolska Europa; den faran
syntes de samtida öfverhängande, att han nu med stöd af dess stora makter,
Spanien framför allt, skulle göra ett försök att häfda sina rättigheter, när
den protestantiske motståndaren, hvilken de alla betraktat som en våldsman
och inkräktare; var borta. Slutligen rasade en kamp på lif och död med
den närmaste och farligaste grannen, med Danmark-Norge. Och det var e>
utanför rikets gränser som denna måste utkämpas. Det ena af de gräns*
fästen som ansågos för rikets nycklar hade redan fallit i fiendens händerr
det andra hotades af samma öde.
Och i det inre rådde jäsning och oro, visserligen ej af en bestämd
politisk karakter, som kunde anses innebära faror för det nya konungahuset
eller lemna fiendeme, såsom de både väntat och hoppats, anledning till
inblandning, men dock under rådande förhållanden ej utan vådor. Hvart tronföljaren
Tände sina blickar, möttes han af förvirring och osäkerhet, af brist och armod,
naturliga följder af den fortgående inre hvälfning och de oupphörliga ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
