Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Trontillträdet (1611)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jemte ständernas besvar och öfriga andraganden blef nämligen i samtliga
standens namn uppsatt och till konungen öfverlemnadt forslag till en
försäkran, som äskades af honom före hans trontillträde: på detta sätt uppstod
den i svenska statsrättens historia vigtiga konungaförsäkran af 1611, som
mer än någon annan föregående akt af samma slag närmar sig till en
verklig regeringsform. Att den framkom i sammanhang med besvären visar
jemte åtskilligt af dess innehåll dess syftning att förebygga upprepandet af
tillstånd och förhållanden, som framträdt under den närmast föregående tiden.
Den kan betraktas som den slutliga uppgörelsen mellan aristokrati och tron,
företagen under inflytande af den stämning af reaktion, som konungamaktens
öfvergrepp under föregående styrelse framkallat. Såsom omständigheterna
nu voro, kunde aristokratien föreskrifva sina vilkor, och denna
konungaförsäkran bär prägeln deraf.
Här icke blott återupprättades
den under föregående regering
kränkta helgden af medborgares
person och egendom genom stadganden,
att ingen på blott angifvelse finge
fängslas eller dömas .utan att känna
sin anklagare och ställas med honom
inför rätta; att ingen finge afsättas
från sitt embete utan laga dom. I de
adliga privilegierna, hvilka strax
efter utfärdades, tillades äfven, att
intet adligt gods finge indragas,
utan att egaren burit afvog sköld
mot fäderneslandet. Man sökte
också på ett vidsträcktare sätt finua
garantier mot det kungliga
maktmissbruket. Konungen forbindes att ej
utan riksrådets och ständernas
vetskap och samtycke börja krig eller
sluta fred, stillestånd och förbund, ej
heller dessförutan ändra och upphäfva gammal eller stifta ny lag;
likaledes att ej pålägga gärder, tullar och andra pålagor eller företaga
ut-skrifningar utan rådets vetskap och råd eller deras samtycke som vederbör.
Ständernas sammankallande gjordes beroende utaf rådets pröfning och
samtycke. Det är, som man finner, genom att förlägga den politiska maktens
tyngdpunkt till deu stora aristokratien i riksrådet, som man söker finna den
garanti som eftersträfvas. Rådet reser sig härigenom enligt lagens bokstaf
på konungamaktens och folkmaktens bekostnad till öfvervägande betydelse
inom samhället, och det kan ej nekas, att denna konungaförsäkran har ett
visst slägttycke med de handfästningar, genom hvilka i Danmark-Norge adeln
band sin valkonungs händer; men det som gjorde skilnaden så väsentlig var,
6. Magnus Brahe
(1564-1633).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
