Sveriges storhetstid, från år 1611 till år 1718 / 59 (1881) Author: Magnus Höjer, Martin Weibull Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Ryssland. — Freden i Stolbova 1617

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

angrepp på det vigtiga Pskof; invånarne, i förväg varnade, afslogo
stormningen. Mot den seghet i försvaret af fästena, hvari denna tid ryssarnes
tapperhet låg, använde man äfven andra medel än vapnen. På tio mils
afstånd från Pskof förbjöds all odling af jorden. På detta sätt hoppades
man att kunna uthungra staden, det säkraste medlet att tvinga till dagtingan.
Allt mera öppet röjde sig den egentliga folkstämningen. Alla ryssar måste
aflägsnas ur de ingermanländska fästningarna. Lika litet var Novgorod att
lita på. Samtidigt med Karl Filips resa till Viborg och underhandlingarna
der affordrade de la Gardie invånarne en ny försäkran, hvarigenom de skulle
förklara sig för den svenske konungens och hertig Karl Filips undersåtar.
Befallning var gifven att, om uppror försöktes, föra de förnämste till Viborg
och den redbaraste egendomen öfver gränsen samt antända staden, i fall den
ej längre kunde försvaras. I sjelfva verket var den svenska härens ställning
under året 1613 högst äfventyrlig: de la Gardie kunde från Novgorod ej
utsända mer än 1 000 man mot de ryska skarorna; större var ej heller
Sofia-stadens besättning.
Bristen inom hären var
sådan, att manskapet
saknade kläder; på sin egen
kredit måste fältherrarne
upplåna medel; ja, de
fältstycken som begagnats vid
Ivangorods belägring
måste pantsättas för
försträckningar till trupperna.

25. Narva slott. Efter teckning från slutet af 1500-talet.

Kriget med Danmark
afslöts kanske just i rätt
tid, för att ej de i
Ryssland gjorda eröfringarna
åter skulle sättas på spel. Det blef derefter möjligt att hemifrån förstärka
hären; 5 000 till 6 000 man af de trupper som deltagit i danska kriget öfversändes
under loppet af 1613, men de hunno fram först mot årets slut. Större delen
utgjordes af dessa främmande soldnärer, som efter freden liksom under kriget
voro en sann landsplåga, vilda sällar af alla folk, men passande för en
krigföring på kulturens gränser. Här hamnade de skottar och allsköns andra folk,
som nederländaren Mönnichhofen fört genom Norge; skotten, öfverste Daniel
Cobron, som gick vidare i rysk tjenst, förde andra dylika blandade
regementen. De begge de la Chapelle — Laskepellarne som de kallades — far och
son, och de la Ville, som på eget bevåg begifvit sig dit med sin skara, förde
fransmännen, uppfylda af sin nations äfventyrslust och tapperhet; Julius
Heinrich af Sachsen-Lauenburg, en nära slägting till konungahuset, hvilken sedan
syntes under tretioåriga kriget som kejserlig fältmarskalk, var här de talrika
tyska truppernas mest framträdande krigare. De inhemska utskrifna
trupperna ryggade tillbaka för kriget i dessa vilda nejder och sökte sig ofta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>