Sveriges storhetstid, från år 1611 till år 1718 / 62 (1881) Author: Magnus Höjer, Martin Weibull Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Ryssland. — Freden i Stolbova 1617 - Striderna vid Bronitsi och Staraja Russa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han hade lofvat de la Gardie undsättning i Novgorod och ämnat sjelf föra
den dit. Men så långt skulle han icke komma. De väntade trupperna anlände
sent; i midten af juli 1614 voro ännu ej mer än 1 000 man anlända af de
väntade 6 000. Dessutom mötte i Narva hinder och besvär af allahanda slag
med det äldre krigsfolket, så att konungen först i augusti månads slut kunde
begifva sig till den härafdelning, med hvilken Evert Horn försökte åter
intaga det året förut förlorade Gdof. Då hade redan de la Gardies här vunnit
framgångarna vid Bronitsi och Staraja Russa, genom hvilka de ryska
skarorna från Moskva jagats tillbaka från Novgorods område. Dessa hade
framträngt till stadens närhet och vid Bronitsi, tre mil derifrån, samt vid
Staraja Russa söder om Ilmen på vanligt ryskt vis förskansat sig med
pallisader. Cobron och Mönnichhofen stormade med en ringa styrka skansarna

28. Tavastehus fästning i Tavastland. Efter teckning från slutet af 1600-talet.

vid Bronitsi den 14 juli 1614 och jagade, som det uppgifves, 8 000 man på
flykten; 400, som försvarat sig till det yttersta, lät de la Gardie utan vidare
nedhugga. Vid nyheten om detta nederlag flydde äfven de andra skarorna
från skansarna vid Staraja Russa. Då konungen mottagit underrättelse om
dessa framgångar som satte Novgorod utom fara hade han befalt belägringen
af Gdof och dit kallat segrarne vid Bronitsi. Den tappre Mönnichhofen
fann här sin död. Gdof dagtingade den 10 september, sedan bresch blifvit
sprängd i dess murar med petarder och minor och två stormningar afslagits.
Äfven till sjös kämpades på Ladoga, der svenskarne hade en lodjeflotta; i
en drabbning togos 33 lodjor från fienden. En expedition till Ishafvet med
syfte att eröfra Kola och Arkangel förbereddes, men kom ej till stånd. Det
var, märkligt nog, den sedan så ryktbare fältherren von Arnim, den samme,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>