Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Ryssland. — Freden i Stolbova 1617 - Freden i Stolbova, den 27 febr. 1617 - Gustaf Adolfs inre styrelse (1611—1632) - Omständigheter vid trontillträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man skall dock ej tro, att den store konungen varit blind för den svaga
punkt, som låg just i detta Rysslands utestängande från Östersjön, derför att
det tillika innebar afskärandet af dess naturliga förbindelseväg med vestern
och hvad deri låg, afskärandet från delaktighet i Europas odling. Men
han tänkte sig Sveriges uppgift i dessa verldstrakter civilisatorisk på samma
gång som eröfrande, fortskridande på samma bana, som redan företecknats
i Finland. Till Sveriges adel utropade han, då han förkunnade freden: »I
af adel och andre som fria gods begären, hvi trängens I här hemma, rifvens
och slitens om några få gårdar, dragen ut till dessa land och rödjen er så
stora gods, som eder sjelfva lyster och hvars och ens makt tillåter; jag skall
eder med privilegier och friheter försörja.» Och för Sveriges städer öppnade
han vid samma tillfälle en utsigt att föra hela den ryska handeln öfver
östersjöleden, »sedan Sveriges krona och dess konungar efter Guds försyn nu i
Narva kunna föreskrifva hvad de vilja»: »all den ryska handel», sade han,
står nu Sveriges städer öppen; genom Ryssland står dem ock fritt att drifva
sin handel så vidt de vilja i verlden». I handelsordningen 1617 återkommer
denna uppmaning att begagna de handelsförmåner han betingat i
stolbovafreden. Långa tider efter hans död fäldes de orden om hans planers
egentliga syfte — det var en gång i svenska riksrådet 1664 — att om Gustaf
Adolf till Novgorod bekommit Pskof, hade han velat flytta sin hufvudstad
till Narva, »för importancen af verket».
Det är samma stora blick för denna östersjökusts betydelse, som tsar
Peter hade efter honom.
Sjelf rycktes han emellertid bort i andra banor, och Sverige, allt för svagt
inom sig sjelft för att lösa så stora uppgifter, blef aldrig i stånd att i hans
anda begagna den verldsställning det vunnit. Det bibehöll dessa länder endast
under en långvarig militärisk besättning, och dess välde föll, när det visade
sig som ett hinder för ett annat folk, mellanledet mellan tvenne verldsdelar, med
den stora verldshistoriska uppgiften att förmedla Europas odling till Asien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
