Sveriges storhetstid, från år 1611 till år 1718 / 75 (1881) Author: Magnus Höjer, Martin Weibull Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolfs inre styrelse (1611—1632) - Axel Oxenstjerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man anför af konungen det yttrandet, att han hellre ville nedlägga krona och
spira än fortsätta att leda ärendena, om han ej hade rikskanslerens förmåga
och skicklighet att stödja sig vid. Det är ett sällsynt stort och ädelt
förhållande, som utbildade sig emellan dessa båda statsmän: Henri IV och Sully
lemna kanske den enda jemförelsen. — Sällan såg verlden ett
statsmannapar som de båda. I reformationstidens begynnelse stå två religiösa
personligheter sida vid sida, Luther och Melanchton: de äro Tysklands store; vid
dess slut i den afgörande kampen för protestantismens tillvaro två politiska,
Gustaf Adolf och Axel Oxenstjerna: de äro Skandinaviens.

35. Tidö i Vestmanland, tillhörigt Axel Oxenstjerna. Efter teckning från början af 1700-talet.

Axel Oxenstjerna är Gustaf Adolfs förste minister, men ej en sådan som
de samtida i andra Europas stater, en hertig af Olivarez eller en kardinal
Richelieu, allsmäktiga, men tillika hvarje ögonblick beroende af monarkens
nyck och nåd; han är tillika sin konungs tillgifnaste vän, hans »socius
consiliorum». Det är drottning Kristinas ord: hon tecknar honom så på ett
träffande sätt i det tal, hvari hon 1645 tillkännagifver hans utnämning
till grefve af Södra Möre. »Såsom min käre herr fader, säger hon, hafver
varit en stor konung, hvars like aldrig hos oss tillförne varit hafver och kanske
härefter icke så snart kommer, så hafven I ock varit den der som en socius
consiliorum med råd och dåd hulpit honom i hans stora desseiner, haft den
äran att vara den store konungens minister, så att det är in ambiguo,
hvilkendera som hafver varit lycksaligare, antingen I att hafva haft en sådan herre
eller han att blifva tjent af en sådan tjenare.» — I början var
otvifvelaktigt Axel Oxenstjerna genom år och erfarenhet den öfverlägsne, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>