Sveriges storhetstid, från år 1611 till år 1718 / 76 (1881) Author: Magnus Höjer, Martin Weibull Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolfs inre styrelse (1611—1632) - Axel Oxenstjerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under detta samarbete mera mellan en äldre och yngre vän än mellan
herskaren och tjenaren växer den yngres genialare natur upp till en
öfverlägsenhet, som rycker den andre med sig. När han är borta, samlar den
qvarblifne de intryck han mottagit och fortsätter med sin naturs kraft och fasthet
det halfgjorda verket. Det blir ej det samma under hans hand, som det skulle
blifvit under Gustaf Adolfs, men den glänsande frukten af de begges
samfälda arbete är det svenska storväldet.

36. Johan Skytte (1577—1645).

Axel Oxenstjerna, född 1583, var 11 år äldre än Gustaf Adolf. De
flesta andra stora slägter i Sverige hade haft någon medlem invecklad i den för
högadeln olycksbringande hvälfningen vid föregående århundradets slut; men
ingen Oxenstjerna hade som Braher, Gyllenstjernor, Sparrar och andra följt
Sigismund. Kanske bidrog detta i sin mån till, att Karl IX 1608 inkallade den
25-årige Axel Oxenstjerna i riksrådet
— den sjuttonde, son efter far, af
slägten — och gaf honom en plats bland sin
sons blifvande förmyndare; ej långt
förut hade han återvändt från en
fyraårig studieresa i utlandet, hvarunder
han vid tyska högskolor tillegnat
sig samtidens protestantiska bildning.
En af Gustaf Adolfs första
regeringshandlingar var att den 6 januari 1612
utnämna honom till rikskansler; redan
från Karl IX:s död hade han utöfvat
det sedan Svante Bjelkes död 1609
ledigstående embetet. I hans fullmakt
stod bland öfrigt: »utan att
föreskrifva så egentligen hvad han i
sådant kall och embete göra och beställa
bör, utan ställes det till hans
beskedenhet och förstånd». Och i andan af
denna fullmakt var också embetets
utöfning. Var konungen frånvarande, stäldes han i spetsen för styrelsen
hemma, såsom under fälttåget i Livland 1621; oftast följde han dock med
i krigen såsom i de ryska 1614 och 1615 och de livländska 1622 och 1625.
De fem år han tillbragte i Preussen, 1626—1631, är han att betrakta som
detta lands verklige regent: hans myndighet gälde både förvaltning och här.
Derifrån kallades han efter slaget vid Breitenfeld till konungen i södra Tyskland.
Han qvarlemnades i Mainz såsom generalguvernör vid Rhein, och liksom
han från Preussen sommarn och hösten 1630 sändt Gustaf Adolf en här
till antalet större än den, med hvilken konungen sjelf landat i
Tyskland, så kom han också sommarn 1632 till hans undsättning vid
Nürnberg med en vid Rhein nyskapad här. Hans verksamhet i förvaltningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>