Sveriges storhetstid, från år 1611 till år 1718 / 80 (1881) Author: Magnus Höjer, Martin Weibull Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolfs inre styrelse (1611—1632) - Rådet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Erik Sparres son, och Per Brahe, den yngste af alla de nämda och en af
dem, som senast inträdde i Gustaf Adolfs råd: hans offentliga bana skulle
sluta först med det nu grundade statsskickets fall. De begge tappre från
Wolmars belägring, som delat den polska fångenskapen på Rava, Jakob de
la Gardie och Karl Karlsson Gyllenhjelm, sutto nu tillsammans i rikets
råd, den förre som riksmarsk (sedan 1617), den senare som riksamiral (sedan
1619). De la Gardies verksamhet i krigsförvaltningen hemma inträder först
vid tyska krigets begynnelse, då han lemnades qvar i Sverige för att jemte
pfalzgrefven Johann Kasimir träda i spetsen för dess försvarsväsen; Karl
Gyllenhjelm, som riksamiral stäld på ett främmande område, öfverglänstes af
sin närmaste man, den utmärkte Klas Fleming, som, på samma gång han
åt Gustaf Adolf skapade en flotta, hann
med att jemte den till allt använde
pfalzgrefven bestyra kammarverket
hemma; han var president i detta under den
långa tid, konungen lät
riksskattmästarembetet stå obesatt — allt sedan Jesper
Cruus’ död 1622. Utan platser inom
rådet medverkade i denna styrelse på
ett utmärkt sätt den insigtsfulle
pfalzgrefven af Zweibrücken Johann
Kasimir, Gustaf Adolfs svåger, som, flyktad
från sitt lilla land i södra Tyskland
under tretioåriga kriget, alltsedan 1622
vistades i Sverige och deltog i både den
inre och yttre politikens ärenden, Sten
Bjelke, om hvilken man anför Gustaf
Adolfs ord, att han ej kände någon,
som skulle kunna fylla Axel
Oxenstjernas plats bättre än han, och Karl
Bonde, ett mönster af en ståthållare
och embetsman.

37. Gabriel Gustafsson Oxenstjerna (1587—1640).

Dessa voro de män, af hvilka
Gustaf Adolf omgafs i regeringen. De former under hvilka den utöfvades äro
visserligen till det yttre och till namnet de samma som förut, men blifva
dock i sjelfva verket under dess förlopp helt andra. Samhällets oerhördt
stigande utveckling för det med sig. Det häfdvunna gamla räcker så att säga
ej längre till för det inneboende lifvets svällande kraft. Hvad som förut
funnits bristfälligt och osammanhängande samlas nu till enhet, till ett system,
och slutet af Gustaf Adolfs styrelse företer i verkligheten redan nästan färdigt,
hvad som i 1634 års regeringsform framträder såsom rikets författning: detta
aristokratiska statsskick med fasta former, i hvilket ej mera såsom förut allt
är beroende af tillfällighet och på regentens person.

Vända vi oss då först till riksrådet, så möter oss i detta ännu vid Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>