Sveriges storhetstid, från år 1611 till år 1718 / 81 (1881) Author: Magnus Höjer, Martin Weibull Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolfs inre styrelse (1611—1632) - Rådet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Adolfs trontillträde den gamla representativa församlingen af landskapens store.
Dess medlemmar lefva på sina gods eller förläningar; egenskapen af statens
embetsmän är för dem såsom riksråd främmande. De hafva genom 1611 års
konungaförsäkran och rådsedens afläggande efter det gamla formuläret till
orden fullkomligt återintagit rådsherrarnes ställning från forna dagar såsom
mellanmakten mellan konung och folk, bålverket för den enes rättighet och
den andres frihet. Men konungen omgifva de ej i en ständig rådkammare
med regelbunden tjenstgöring; långt mindre äro de embetsmän i en
centralförvaltning, fördelade på dess olika grenar.

38. Gabriel Bengtsson Oxenstjerna (1586—1656).

Denna utveckling genomföres emellertid nästan fullkomligt redan
under Gustaf Adolfs regering, ej genom något lagbud och plötsligt, men
liksom af sig sjelf genom sakernas egen utveckling. Rådet hade 1612 vid
Nyköpings riksdag jemte rådseden
också gifvit sin förpligtelse att låta
sig använda i rikets tjenst, och på
samma gång som det bibehåller sin
egenskap af en representativ
församling, vid hvars samtycke konungen är
bunden i alla så väl den inre som yttre
politikens stora frågor, inträda i kraft
häraf allt flere af dess medlemmar i
statstjenst och deltagande i
förvaltningsbestyren. I de kollegialt ordnade
embetsverk — hofrätten, kansliet och
kammaren — som i Gustaf Adolfs tid
uppväxa omkring tre af de höga
riksembetena, inträda sålunda medlemmar af
rådet såsom ordinarie ledamöter. Och på
samma gång inkallas allt oftare under
konungens upprepade frånvaro i
fälttågen, i synnerhet från polska krigets
förnyade utbrott 1625, tillförordnade
rådsregeringar; en sammanhängande följd af rådsprotokoll tager sin början med
1626. Visserligen upplösas dessa rådkammare med regelbunden tjenstgöring
alltid vid konungens återkomst, men från 1630, då vid det tyska krigets
begynnelse regeringen öfverlemnades åt tio rådsmedlemmar, kan man begynna
tala om en i hufvudstaden samlad ständig rådkammare med regelbundna
sammanträden. Riksrådet är då tillika vordet medelpunkten för hela rikets
förvaltning, i hvilken alla maktens trådar sammanlöpa. I 1634 års regeringsform
ser man hela organisationen förd till sin fulländning; ej blott riksdrots,
rikskansler och riksskattmästare, äfven riksmarsk och riksamiral omgifvas der af
kollegier med bisittare ur riksrådet. Om krigs- och amiralitetskollegiernas
upprättande hade redan nu öfverlagts, och äfven förberedande steg dertill
tagits; — vid affärden till tyska kriget 1630 utfärdade konungen fullmakt för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>