Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolfs inre styrelse (1611—1632) - Försvars- och krigsväsen - Andlig odling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vännen till hjelp», säger han en gång; »han tackade Gud, som gjort Sverige
så mäktigt att ega den».
Denna här uppsattes och fick sina rekryter genom utskrifning, ständig
rotering eller värfning. Utskrifningen erhöll noga angifna, lagliga former,
hvarvid fördelning i rotar egde rum. Redan 1621 åtog sig emellertid
Dalarna att genom ständig rotering uppsätta ett regemente af 1 400 man; det
blef mönstret, hvarefter hela härordningen sedan utbildades. Underhållet i
fredstid hvilade i regeln på anvisade hemman för ryttare och knekt så väl som
för officerare, men detta blef ej så noga iakttaget i Gustaf Adolfs senare år,
då fredstiderna voro för korta, för att knekten skulle kunna sköta det, utan
ständig inqvartering hos bonden trädde då i stället. Hären blef stående;
regementena började antaga namn efter de olika landskapen. Sedan nu, vid 1625
års riksdag, hären blifvit ständig, förlorade den gamla rusttjensten sin
betydelse och stod qvar blott som en spillra af något förgånget; för adeln
öppnade sig i stället den indelta härens officersplatser. De krigsartiklar, Gustaf
Adolf 1621 utfärdade — man bar dem i konungens eget utkast — gifva ett
uttryck åt hans anda. De utmärka sig för en mensklighet i straffen, som
de samtida på romersk rätt grundade krigsordningarna ej känna till, om de
också ej för vår tids ögon just synas milda. En religiös och sedlig anda,
sådan som den, hvilken lyser ur denna Gustaf Adolfs krigsordning, hade ingen
här i Europa ännu egt. Svordom och bannande voro förbjudna; hvarje
morgon och afton hölls bön i lägret och två gånger predikan. Trumpetaren, som
gaf tecken till striden, gaf det äfven till bönen; men det tecknar tiden, att
försummelse af korum kunde straffas med halsjern, och »apspel» under predikan
med arkebusering. Hustrun fick tagas med i lägret, men ej de lösa qvinnor,
som fylde de gamla härarnas tross. Det var Europas första protestantiska
här, ej blott dess första nationela.
Det utmärkande draget för Gustaf Adolfs tid är, att genom honom
hela det svenska reformationstidhvarfvets utveckling nådde till mognad, på
samma gång som nya banor öppnades för både det yttre och det inre lifvet:
sin bästa frukt skjuter denna tid genom de anstalter, han grundar för den
andliga odlingen. Hårdhändtare än i andra länder hade reformationen i
Sverige gått tillväga med den gamla kyrkans egendom; den hade med
hennes lyx också bortsopat de stiftelser för undervisningen, som under
medeltiden grundats vid klostren och domkapitlen, och intet af det indragna hade
heller såsom i det öfriga Skandinavien blifvit undantaget för att tjena
undervisningsväsendets och den andliga odlingens kraf. Sjelfva Upsala högskola
hade blifvit nedlagd. Att efter en omfattande plan hafva å nyo grundat
offentlig undervisning i Sverige och här infört reformationstidsålderns
bildningsanstalter som grundval för den nationela bildningen är det odödligaste
af Gustaf Adolfs verk i Sverige.
För hvad som förut här blifvit försummadt har han tillfyllestgjort. Hans
stiftelser äro gymnasierna: det första upprättades i Viborg 1618, det andra
1620 i Vesterås (utvidgadt 1623) och derefter det i Strengnäs 1626.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
